Litchi - del 8

Kände att jag bara måste sända en hälsning till Lilla Sparven från Lilla Litchi.

Oj så lika dom är. Både utseendemässigt och i beteende. Fast Litchie har vecklat ut sin svans. Litchi är även hon (fortfarande) skygg när det kommer till stora, tvåbenta, som går och står. Framförallt när vi rör oss över golvet. Då pinnar hon iväg som en iller på sina korta ben....ser så kul ut då snabbheten i hennes flykt inte alls står i proportion till hur "farlig" tvåbeningen ser ut att vara. Undrar ibland vad hon tänker...i synnerhet när skuggjakten tar fart. Hon tycks bli helt uppslukad utav detta, men lyckas med konststycket att samtidigt se lätt generad ut. Som om hon vet att hon uppträder märkligt, men hon kan bara inte låta bli.

Hon är förövrigt, i likhet med Sparven, så kelsjuk emellanåt. Klarar inte att hålla sig still när man klappar, kliar och gosar med henne....sååå skönt tycker hon att det är. Hon kutar gärna snabbt i förväg in i ett rum och sätter sig på en pall eller på köksbordet så att jag skall se henne och förstå att det är gos stund på gång.

Ofta drar hon sig undan herrarna i huset. Dom som bestämmer. Då gäller det att inte glömma lilla fröken. Jag har fått jobba med henne för att hon skall våga ta för sig mer, vilket hon nu gör, men killarna är stora och klumpiga.

Klumpig är lilla fröken oxå emellanåt, säg bara inte att jag sagt det. Hon blir så himla generad då....hon liksom bara trillar ner från tex. klöspelaren där hon ofta jagar sin egen svans.....eller bara motionerar.

Massor av mjau från Litchi, Wasabi (oxå han en f.d. katthemskatt, även kallad "tjockisen") och sist den grå "råttan" som faktiskt är en raaaskatt vid mamn Ulrik

Vid pennan, hemmets piga Lotta