Gurli - del 2

Här kommer en andra hälsning från Gurli. Numera kallas jag mest för Maya "Maysan", eftersom det är lättare att säga. Sist jag skrev hade jag bott i mitt nya hem i 4 veckor. Nu är det ett år sedan jag flyttade från katthemmet, och jag är lika hemma i mitt hem som alla andra tvåbeningar och fyrbeningar i familjen.

Jag är ett charmtroll och en solstråle och ingen kan kurra så högt som jag. Matte tror att det är därför jag fick heta Gurli. Jag är så gullig och kuuuurrrrar och det blir ju Guuurrrli.

Min kattsambo Ludde älskar mig ibland lite för mycket, men nu har jag lärt mig att säga ifrån när han blir för jobbig och det är jag som bestämmer. För det mesta leker vi och har kul, och jag älskar honom också. Jag brukar tvätta honom, och eftersom han är en "skogis" med lång päls så blir det långa slick. Min andra kattsambo, gammeltanten Mitzi, tycker också att det är bra att jag har kommit. Hon får mer lugn och ro nu när jag hjälper henne med Ludde.

I somras bodde jag på landet. Vårt land ligger på en ö och där finns det inga bilar. Vi katter har en egen lucka och kan gå ut och in som vi vill. Där finns många mushål att vakta, så det är mycket att göra. Jag är en mästare på att fånga möss. När jag bara är på landet över en helg brukar jag sova i flera dagar efteråt för att jag har jobbat så hårt. Självklart tar vi katter in mössen till tvåbeningarnas stora förtjusning. På morgonen får man vada i möss brukar matte säga.

Att sitta i kattbur gillar jag inte, då jamar jag högt. Jag brukar få igång Ludde också. När jag var hos veterinären, för vaccination och årlig besiktning, fick jag alla katter i väntrummet att jama. Sedan jamade jag i min kattbur tills vi var nästan hemma och då blev jag tvärtyst. Matte är övertygad om att jag har en kompass i mig och vet när jag närmar mig mitt hem i stan eller mitt hem på landet för då tystnar jag alltid.

Många kramar till alla katter och personal på katthemet.

Kuuuuuurrrrrrrrrrrrrrrar
Guuuurrrrrrli Maya "Maysan" och hennes familj