Daisy

Daisy, som aldrig kom upp på hemsidan och därför inte har någon länk, vill berätta sin historia:

Min matte jobbade på katthemmet en torsdag kväll i mitten på mars 2005 när jag dök upp. Matte hade precis anmält sig som akuthem och Marja tyckte att jag skulle passa alldeles utmärkt hemma hos henne. Det första matte fick se var en spottande, fräsande och skärrad liten 5-månaderskisse. Jag hade hittats ute när jag försökte slicka i mig lite snö i brist på annat. Jag fick följa med matte i något som brummade, jätteläskigt, men jag sa ingenting! När vi kom hem till matte fick jag vara i ett rum med stängd dörr första dagarna. Där fanns mat, vatten och en låda med sand som jag genast visste vad den skulle användas till. Har skött mig exemplariskt med det ända från början. Efter några dagar öppnades dörren och jag gav mig försiktigt ut på upptäcksfärd. När jag bott där en vecka försvann jag bara! Matte trodde, korkat nog, att jag kanske smitit ut så hon var ute och letade och ropade (som om jag skulle svara, hi-hi ). När hon kom in igen tyckte jag att det var lämpligt att visa sig men jag har fortfarande inte talat om var jag gömde mig, det får bli min lilla hemlighet! Jag upptäckte ganska snart att det fanns en annan katt där. Hon fräste åt mig till att börja med, men vi blev ganska snabbt kompisar och sedan dess har hon varit min stora idol! Tiden gick och efter några veckor lät jag matte röra mig för första gången! Hon är lite larvig för hon började nästan lipa så jag tänkte att så kan vi inte ha det så det är lika bra att hon får peta på mig då och då.

Efter några månader dök det upp nya akutkissar, men då var inte jag akutkisse längre för matte hade köpt mig! De som kom var 3 busiga ungar som jag genast tog hand om. Jag busade, slickade och sov med dem och efter det har matte inte haft något problem med att få röra mig. Jag har valt att utvecklas långsamt (vem har bråttom?), får ju inte skämma bort henne med för mycket framsteg! Bara det senaste året har det hänt massor! Nu får matte bära mig hur som helst, jag hoppar gärna upp i knäet (det tog 3 år innan jag gjorde det första gången). Ibland får vi gå ut på baksidan, matte har en liten trädgård med staket runt, och i början fick hon aldrig röra mig när jag var ute men nu går det bra. I somras var jag för första gången ute i trädgården fastän matte hade besök, det ni! Mattes kompisar tror att jag bara är påhittad för jag visar mig aldrig annars. Nu har jag blivit lite modigare och kan dyka upp ibland. När matte var i Italien var grannarna här och gav oss mat och då var jag framme hela tiden! Bilderna på mig har kattvakten tagit så det är därför jag ser lite ängslig ut, man vet ju aldrig...

Matte har talat om att jag fyller år på torsdag, 7 oktober! Jag undrar vad det betyder, men har blivit lovad att få något gott att äta, det ser jag fram emot! Nu får matte ta över...

Min vackra Daisy fyller alltså 6 år den 7 oktober, lite fejkad födelsedag eftersom jag inte vet när hon egentligen är född. De här 5,5 åren som hon har bott hos mig har varit underbara och jag ser fram emot många fler år tillsammans med mina pälsklingar, Phoebe, Daisy och Ellis (också från katthemmet)

hälsar en stolt matte Marie