Herr Larsson

God dag!
Mitt namn är Herr Larsson och jag ser helst att vi inte lägger bort titlarna riktigt än. Jag är en oerhört stilig ung man. Cremefärgad och med vackert avokadofärgade ögon samt världens tjusigaste mustasch.

Någon gång i slutet av september infångades jag i ett kolonistugeområde i Skärholmen. Genomfrusen, blöt och jättehungrig var jag inte riktigt på alerten och innan jag visste ordet av var jag i en trång och trist bur inne på något slags fängelse som hette "karantän". Jag var uppriktigt sagt ganska arg på mina fångvakter och låtsades gilla deras mat för att invänta ett tillfälle att fly. Tillfället uppstod emellertid aldrig och efter ett par veckor hamnade jag i ett slags frigångsanstalt. Här var det fullt med andra katter och jag blev alldeles bestört. Varför måste jag dela rum med ett tjugotal andra straffångar? Vem vet var de har satt sina tassar!? Och inte nog med det. Ryktet gick att någon slags överkatt på något som kallas "Pälsstyrelsen", eller något liknande, ville ta livet av mig! Va?? Ta livet av mig! Jag har väl aldrig gjort något ont?

Det hade dessutom börjat komma en lång tvåbent figur på besök. Han envisades med att sitta och prata med mig och klappa mig. Jag låtsades att jag tyckte om det för att få honom att sluta och lämna mig ifred, men det var ju faktiskt ganska mysigt. Ju mer han klappade desto mer ville jag ha. En natt vaknade jag upp och insåg sanningen: jag har blivit en kel-junkie! Efter en episod med droger och besök hos sjuksyster fick jag en morgon reda på att jag blivit "kattstrerad". Jag har ingen aning om vad det innebär, men jag kände ett plötsligt sug efter mer mat, mer gos och dokusåpor. Har ett flyktigt minne av att den långe tvåbente var på besök och utnyttjade min drogdimma till att klappa mig.

Så fick jag höra att Pälsstyrelsen tydligen beslutat att jag inte var något hot mot samhället längre och skulle få komma ut. Äntligen! Då kom Långben på besök med sin kvinnliga skötare. Hon hade en lustig låda med mat inuti. Jag tänkte att det var en ny typ av avskild restaurang och gick in, intet ont anande. Härpå följde en oändligt lång och strapatsrik resa. Jag tänker inte trötta ut er läsare med detaljer men till slut öppnades dörren till min kupé... Långben och Stora E, som jag hörde att skötaren kallades, satt utanför och vaktade. Jag var livrädd och på min vakt. Det var förhållandevis tryggt i kupén och här tänkte jag stanna. Men så ställde Stora E fram en skål med mat utanför. Jag tänkte ignorera, men man blir ju så hungrig av att resa. Typiskt, hann inte mer än ut genom dörren så försvann kupén. Tog min tillflykt till garderoben. Kallt och mörkt var det. Långben och Stora E kom i omgångar hela kvällen och försökte lura ut mig. Framåt natten ämnade jag se mig omkring på jakt efter mer mat och kanske finna en väg ut. Jag fann en säng. Under den var det mörkt och tryggt. Det är här jag sitter och skriver nu för övrigt. Fast det har hänt en del på de dryga tre veckor som gått sen jag kom hit. Jag har upptäckt att hela den här lokalen är tom på andra katter. Är inte helt säker på hur det står till i köket, det verkar lite läskigt, men i övrigt är jag rätt säker på att jag kan bli herre här. Det tycker jag verkar mycket bra. Jag känner mig mest trygg när jag vet att jag inte behöver slåss för maten.

Jag har också upptäckt att Långben och Stora E är världens snällaste personer. De ger mig massor av god mat varje dag och klappar, gosar och leker med mig i ett kör. I början åt jag för kung och fosterland, jag trodde inte det var sant att jag skulle få mat igen, och då mådde jag lite illa, men nu har jag nästan börjat tro på att de inte kommer att äta min mat när deras tar slut. Fast det är säkrast att säga försiktigt ifrån ändå.

Jag har hittat en ny hobby. Det går ut på att hoppa upp i sängen och slicka Långben och Stora E på blottade kroppsdelar. Då får man gos. Man kan också bita i tår. Då får man skäll. Det bästa jag vet är ändå att ligga ned på sidan och bli kliad på magen och bakom öronen samtidigt. Då faller jag in i en slags trance och kan inte låta bli att mjölktrampa i luften samtidigt som jag spinner högljutt. Det har blivit väldigt mycket av den varan. Det är väldigt bra. Jag har belönat Långben och Stora E med att gå dem till mötes och kalla dem för "Husse" och "Matte". Tycker de kan vara värda det. Jag ska nog stanna här ett tag...