Nisse - del 2

Hej alla kattvänner!

Nu har Nisse bott hos mig i åtta månader och det är dags för en andra rapport. Han inser verkligen att han har hamnat i paradiset och det är så härligt att se hur bra han trivs! Egentligen är han ganska "skruttig" men det får man vara när man är 16 år... Han har FORL och inte så många tänder kvar, en envis snuva, foderallergi, problem med sköldkörteln och förmodligen lite stel i lederna eftersom han inte hoppar upp på "höga" höjder. Men sen jag började medicinera honom för sköldkörteln har jag fått en så lycklig katt! Han har gått upp 1,5 kg sen han kom, han har blivit noga med sin pälsvård, tvättar sig ofta och är så blank och fin. (Bilden är gammal och visar hans smala jag, det finns ingen digitalkamera eller scanner i detta hem...) Och han leker! Värsta racet med bollen och då kan jag verkligen se hur han såg ut som kattunge! Pål & Pop är väldigt lika honom och kommer från samma hem.

Han är mer trygg och blir inte längre rädd för saker som var läskigt förut. Ljudet från datorn när jag satte på den var skrämmande i början men nu bryr han sig inte längre. Däremot springer han fortfarande och gömmer sig när jag skrapar ur askan i vedspisen, vilket är konstigt eftersom denna vinter har krävt att jag eldar varje dag. Men han får vara som han är! Han är väldigt kelen och ser nog mitt knä som sin privata fåtölj... Han blir lite sur att han inte får ligga där när jag äter. Han tycker om att vara nära och (nästan) varje natt ligger han "sked" med mig i sängen. Mysigt! Han vill inte alls ligga bakom min rygg så om jag vänder mig följer han efter, men då går han runt min kropp nere vid fötterna, det är väldigt sällan han kliver över mig. På morgonen försöker han pussa mig vaken och om jag tycker det är för tidigt vänder jag mig om. Han följer efter och gör ett nytt försök och så snurrar vi runt sådär ett tag. Då blir det för långt att ta vägen via fötterna så då rundar han mitt huvud istället. Om pussarna inte hjälper biter han mig i näsan! Och då vaknar jag så klart... Överlag tycker han om att bitas, kärleksnafs, och då är det faktiskt rätt skönt att han inte har så många tänder kvar!

Han får gå ut när han vill, men det har inte blivit så mycket av den varan denna vargavinter. Är det kallare än -10 ligger han hellre inne, annars tar han fem-minuterspromenader varannan dag ungefär. Första gången det kom riktigt mycket snö hoppade han ner från trappen och försvann i all snö! Hu, fort in igen, men jag fick mig ett gott skratt!

Får jag besök går han och gömmer sig men kommer fram så fort vi är ensamma igen. Jag brukar ropa upp mot övervåningen att "nu är vi själva!" och då kommer han på stört. Har jag besök som sover över kommer han ner till slut och kan även gå med på lite gos från främmande, men det beror helt på vem det är. Bara sanna kattälskare får kela med honom! Som sagt, han får vara som han är...

1:a februari kom Nisses (förmodade) kullsyster, Pyret, hit. (Hon hann inte komma upp på hemsidan) Hon huserar fortfarande under gästsängen... Hennes hälsostaus är nog bättre än Nisses, alla värden var bra när hon var hos veterinären. Och hon kan hoppa! Pyret gillar att sitta i fönstret men dyker ner under sängen så fort jag visar mig. Hon äter bra och rör sig om nätterna när jag ligger stilla, och känner sig nog lite trygg av Nisses närvaro för det är inga olyckliga jamanden om nätterna. Ibland kan jag höra ett enstaka mjau och då vet jag att det är hon för Nisse kan inte jama. Han försöker och ibland lyckas han men oftast blir det bara ljudlösa jamanden som låter som smackanden. Han vill alltid tala om när han har varit på lådan...men det är inte så ofta han kan göra sin röst hörd.

Jag hoppas och tror att Pyret snart kan få sin egen solkatts-historia, men hon får ta den tid hon behöver. Hon ser ut precis som Nisse bara lite mindre och mörkare och jag tycker redan så mycket om henne!

//Ulrika & Nisse & Pyret