Fridolin o Filippin

Nu har det gått fem månader sedan vi fick hem de två syskonen Tiger och Pixie (fd Fridolin och Fillipin). Det märktes direkt att det här inte var några fega kissar som kommit till oss. De satte genast igång att undersöka hela lägenheten och lukta och pilla på allt som fanns framme. Extra roligt var att hoppa upp på bordet där husse och matte inte vill ha dem. Första natten i vår säng minns vi extra väl. Vi var lyckliga att ha fått kissar som ville sova med oss i sängen. Det vi inte kunde ana var att de hade ett mycket högt spinnande som satte igång av sig själv. Jag vaknade flera gånger den natten av att det stod en katt på vardera sidan av mitt huvud och spann i stereo och samtidigt slickade mig på kinden och i skägget.

Det visade sig också att det var två riktiga busfrön vi hade fått hem. Så fort man öppnade ett kuvert fanns kissarna där och ville ha pappret. Det fanns inte i deras värld att ett kuvert hade någon annan betydelse än som leksak för katter. Efter ett tag lärde Tiger sig att återlämna den lilla pappersboll man kastade till honom. De gillade också sina nya kattleksaker, framförallt gillade Tiger sin nya kattunnel som han sprang in och ut igenom hela tiden. Ett par gånger om dagen hörde man ett speciellt läte - som vi efter ett tag förstod betydde ”nu ska vi leka med varandra” - och båda kissarna sprang som tokar genom lägenheten och jagade varandra. Det kunde gå ganska vilt till och inte sällan såg man Pixie i underläge.

Husse och matte försökte hålla dörrar till farstun och badrummet stängda men det uppskattades inte. Om chansen gavs sprang de gärna in där. Helst av allt ville de in under badkaret och göra vad det nu är katter gör där. Även dammråttorna under soffan fick många besök. För att inte tala om böckerna i bokhyllan. Sällan har man sett så bokintresserade katter. Speciellt goda att tugga på var böckerna med hårda pärmar. Att jaga påsklämmor som kastas till Pixie är favoriten för henne. Efter varje lyckad fångst springer hon tillbaka till startposition och väntar på nästa påsklämma som kastas iväg. Reaktionen är blixtsnabb.

Men lika fort som bus-humöret slog till kunde gos-humöret slå till. Om husse eller matte fanns i närheten så kom båda kissarna springande och tävlade om vem som skulle få bästa platsen i knät eller ännu hellre långt upp mot ansiktet till. Tiger lade sig gärna ovanpå Pixie för att kunna komma åt mer av husse och mattes klappande händer. Hans specialitet var också att sträcka sig fram och stöta sitt lilla huvud mot husse eller mattes huvud. Gärna flera gånger om och gärna omväxlande på höger och vänster sida och sedan bli liggande med huvudet ingosat på axeln. Tiger tyckte även om att visa upp sin fina gosemage, det fanns inget bättre än att bli klappad där. Fanns inte någon husse eller matte att tillgå fick det duga med en säng, en soffa eller ett fårskinn . Här gick det bra att ligga raklång, på rygg, på mage, i en boll eller hursomhelst. Gärna ihopkurad med sin brorsa/syster.

Tyvärr så varade detta inte så länge. För ett par veckor sedan blev plötsligt Tiger väldigt trött och ville inte göra någonting. Efter flera veterinärbesök och olika behandlingar så blev det inte bättre. Till slut remitterades han till Albano där en hjärtsjukdom konstaterades. Denna gick inte att behandla och vår gosetiger fick tyvärr avlivas. Kvar fanns en lessen husse och matte som nu bara har en kisse kvar att kela med. Tiger kommer för alltid finnas kvar i våra hjärtan och i vårt minne. Ordningen i hemmet är numera omvänd. Istället för två kissar som slåss om husse eller mattes uppmärksamhet är det numera oftast så att husse och matte får slåss om Pixies uppmärksamhet.

Mvh/
Mattias Andersson