Mei Ling

När jag träffade Mei Ling första gången låg hon helt stilla på sin lilla matta och ville inte umgås med någon. Det var uppenbart att hon var en väldigt ledsen katt. Under följande besök började hon visa små, små tecken på socialt beteende. En försynt strykning. En liten titt under lugg. Och det bästa av allt, vid fjärde besöket - ett ögonblicks kurr när min sambo kliade henne under hakan.

Vi funderade länge på om vi skulle ta hem Mei Ling. En speciell katt, fick vi berättat för oss, och uppenbarligen en känslig själ. Skulle hon trivas hos oss? Men efter noggrant övervägande bestämde vi oss, och Mei Ling flyttade hem måndagen den 1:a mars. Det första hon gjorde var att kolla läget under badkaret i några timmar. Framåt kvällen plockade vi helt odramatiskt fram henne, väntandes att hon skulle vara skräckslagen (ny plats, nya människor). Men hon TRYCKTE sig mot mig och stannade i famnen en lång stund. Hon gömde ansiktet än bakom mitt hår, än i halsgropen, än innanför tröjan. Och spann. Och strök sig. Nosade blygt. Vi var tillintetgjorda av gull.

Mei Ling har snabbt blivit modigare. En del tid tillbringas fortfarande under diverse möbler, men hon låter sig snällt plockas fram och stannar hosen så länge man klappar och pratar med henne. Hon har börjat undersöka sin omgivning och går på små promenader i bokhyllan och i fönstren. Sover på lite olika platser, men sitter alltid under eller bredvid soffan när vi stiger upp på morgonen. Hon gillar att hänga med oss i soffan och bäddar gärna i en armhåla eller i en filtgrop. Hon tycker om att vara nära halsen och ansiktet och lägger ofta hakan platt mot den bara hud hon kan hitta. Alldeles förtjusande! När hennes husse kliar henne på magen vet hon inte var hon ska ta vägen, och spinner som en liten motorbåt (se smeknamnslistan nedan).

Aldrig hade vi trott att Mei Ling skulle ty sig till oss så snabbt, men hon verkar verkligen trivas. Lådan skottar hon gärna runt i på natten, och hon har börjat äta, till vår stora lättnad. Jag har nu på femte dagen hört lekljud från vardagsrummet, vilket är nytt. Och härom morgonen låg tygmusen på köksgolvet, så den måste hon ha hämtat själv. Ett stort framsteg såg jag nyss när Mei Ling och jag slappade i fåtöljen. Brevbäraren smällde i porten och kattan sprang och gömde sig - men kom fram igen nästan genast! Och inte nog med det, hon hoppade tillbaka upp till mig i fåtöljen, vilket hon aldrig gjort förut. Ni som haft en skygg katt förstår storheten i detta...

Hon har hunnit få diverse smeknamn, baserade på utseende och ljud: lilla porslinskoppen, lilla grisen (jag), lilla båten, lilla kon (sambon). Nu när hon rör sig mer ser man hennes otroligt fina teckning (som en ko, tydligen), och när hon sitter som en boll i fönstret ser hon ut som en liten kopp tycker jag. Hennes underbart rara kattsnarkningar föranledde smeknamnet lilla grisen, men hennes riktiga namn är numera Mao Mei Ling Morrissey - fortsatt kallad Mei Ling förstås!

Fortsättning följer, lovar

Emma, Fredrik och Mei Ling