Ulna

För en månad sedan kom Ulna ÄNTLIGEN hem till oss, en dag vi tvåbeningar hade längtat efter, men frågan var om den lilla fyrbeningen var av samma åsikt... Hon tyckte att det kändes tryggt i kattburen hon färdats i, så att kliva ur den på egen hand var inte att tänka på... Väl ute i sitt nya hem tog hon sin tillflykt till ett sängbord under vilket hon tillbringade de första timmarna i sitt nya hem. Hon upplevde nog att det var lite läskigt att vara så långt ner, att vara på golvet, för sedan fullkomligt FLÖG hon till en fönsterbräda där hon hade lite mer uppsikt över tillvaron. Visst var vi oroliga när hon inte åt eller gick på lådan de första dagarna... tänk om hon inte skulle trivas hos oss... men vi visste ju att hon är en skygg liten missa och att vi måste ge henne tid. Glädjen var stor när vi för första gången såg att kattlådan var använd och att det var tomt i matskålen!

Det har hittills varit på nätterna hon har ätit och gått på lådan men allt eftersom hon börjar vänja sig vid sitt nya hem verkar hon lite mindre skygg och rädd. Nätterna har också varit de tillfällen hon har gått på upptäcksfärd. Det har väl varit minst läskigt då eftersom vi skrämmande tvåbeningar sover och hon kan göra sig hemmastadd i lugn och ro. Men lite nyfiken på oss är hon allt - en natt vaknade jag av att hon satt i sovrummet och tittade på oss!

Hon tycker om att ligga på sin fönsterbräda där hon kan hålla koll både på det som händer utanför och på vad vi stora tvåbeningar gör. När vi klappar och borstar henne verkar hon njuta för hon spinner som en liten motor! Nyligen lade hon sig vid ett sådant tillfälle på rygg med alla tassarna i luften och visade att vi fick gärna klappa och gosa med hennes mage! Hon är en riktig goskatt när hon känner sig trygg på sin fönsterbräda - hon trycker sig mot den hand som klappar henne och krumbuktar så att hon nästan ramlar över kanten!! Då blundar hon och spinner, spinner,spinner! Man kan inte låta bli att pussa henne och lägga kinden mot hennes tjocka och lena päls...

Nu har hon börjat gå till sin matskål även på kvällen och trots att hennes tvåbeningar inte sover! När hon ser oss då tittar hon lite extra men blir inte lika rädd längre utan fortsätter dit hon ska. Visst tycker hon nog att det fortfarande är lite läskigt att vara på golvet men det här är stora framsteg med Ulna-mått mätt!!

Vi är så oerhört glada över att denna underbara lilla katt bor hos oss och förgyller tillvaron! Det var ett lyckokast att hälsa på er alla på katthemmet!! Tack Ingrid som presenterade Ulna för oss, vi kan inte tacka dig nog mycket! Tack till dig/er som var Ulnas fadder och tack till er alla andra också som gör ett sådant fint jobb med katterna.

Stora och varma vårhälsningar från Maria och Kristian och Mjau Mjau till er alla, både människor och katter, från Ulna