Kasper o Zenga - del 2

Hej, här kommer en lång hälsning från 2 buskatter.

Kasper och Zenga har nu bott här i 7 resp. 4 månader. De har verkligen funnit sig tillrätta med varandra och man märker tydligt att de växer ihop mer och mer. Nu hittar man dem titt som tätt sovandes tätt tillsammans eller drickandes samtidigt ur vattenskålen. Man kan även tydligt se att de lär av varandra, Kasper har blivit mycket lugnare och uppskattar gos på ett helt annat sätt än förut. Zenga har tagit många steg framåt och fortsätter att bli en säker kisse som idag knappt visar tecken på att en gång ha varit en liten fräsig rädd tjej. Nyfikenheten är idag hennes vanligaste sida, allt som låter och är nytt ska inspekteras och lekas med.

Strax efter senaste solkatten fick grannen för sig att skruva upp en massa hyllor på väggen mot min lägenhet, vilket såklart fick det att låta en hel del här inne. Kasper sprang direkt till den konstiga väggen som lät, nosade och inspekterade allt, Zenga sprang fort bakom soffan och gömde sig. Minuten senare inser hon att hon sitter ensam bakom soffan och det är ingen annan som bryr sig, då kan man ju inte vara sämre än dem! Så hon tog sig bort till den låtande väggen och undersökte den hon med. 5 min efter det började låta ligger de båda helt utsträckta och självsäkra som få och dåsar bredvid väggen som fortfarande skrek, och på den vägen är det. De enda som numera får en liten vaksam blick från Z är okända energiska/”påhoppande” personer, då ligger hon hellre vid fönstret och spanar in läget.

K har sen sist hunnit med två turer till veterinären, inget läskigt eller elakt, bara roligt och intressant i hans ögon. Det här med transportbur är en enkel sak, rulltrappor är lite läskigt så då piper han en del, men annars är han en riktig ängel att ta med sig. Om än en tung sådan När man sen väl är hemma igen tar det inte lång tid innan han sitter vid dörren och vill ut igen… Han är en riktig äventyrare! Första gången var det en vaccination som han inte verkade känna alls, han var för intresserad av allt nytt. Andra gången var det dags för en till massa undersökning ihop om att han skulle kunna bli blodgivare. Tyvärr fick han inte det eftersom man vet för lite om honom, de är såklart väldigt petiga med det eftersom det kan bli otroligt fel om han skulle ha någon dold sjukdom! I övrigt fick han bara beröm och hade inga fel på sig och de tyckte att han skulle ha passat bra som blodgivare om det inte varit för hans förflutna. Är det någon som har en snäll stor kisse med känd bakgrund tycker jag verkligen att ni ska kolla upp om de passar!

Z fortsätter att vara en riktig liten gosis och vill gärna ligga i knäet och gosa och spinner högt tills hon somnar. Skulle hon känna sig lite bortglömd, vilket sker så fort man gosar med K istället för henne, har hon ett otroligt roligt läte som man kan beskriva som en blandning mellan en groda och en kråka (vilket såklart gör att man bara måste skratta ), och hon talar gärna och högt om att nu är det min tur att få gos!

Koppelträningen med henne går jättebra och har aldrig varit några problem. Hon ålade sig en del de första gångerna, men det var bara att plocka fram en leksak så var kopplet bortglömt. Nu när solen tittar fram ibland blir det även några turer ut på balkongen för att undersöka, vilket är väldigt roligt!

Hörs snart igen!
Therese, Kasper och Zenga