Mei Ling - del 2

En hälsning från Hammarbyhöjden och Mei Ling!

Efter att Mei Ling flyttat från Katthemmet drabbades hon av utmattningssymptom och fick åka tillbaka till sitt förra hem för att vila upp sig. Antagligen sög omställningen musten ur henne, trots att det började väldigt bra som vi berättade i förra solkatten. Vi var oroliga att hon inte skulle repa sig, och kände oss väldigt sorgsna inför tanken på att inte ha Mei Ling hos oss. Men rapporterna från vilohemmet var positiva: hon åt och gick på lådan och var aktiv om nätterna. Efter ett par veckor åkte vi och hämtade henne. 45 minuters bilresa och 100000 jamningar senare var hon hemma igen.

Och hon hade repat sig! Med undantag för några missförstånd gällande vad som är matta och vad som är låda är hon nu en lycklig och fungerande katt. Hon är väldigt rutinfast, och har utökat sin repertoar av bassysslor (sova-äta-gå på låda) till att stiga upp vid middagstid, vässa klorna, sola sig under läslampan, gå balansgång på elementet, ramla ner från elementet, osv osv tills vi kommer och umgås med henne. Då är det lekdax. Mei Ling = ett lekproffs! När husse tar fram favoritleksaken fjädersvansen förvandlas hon till en dödsmaskin vars mål är att förinta allt i hela världen. Vi lärde oss den hårda vägen att dra in benen under oss när hon går in i detta tillstånd. Bollar, tygmöss, luft - allt oskadliggörs. När hon är riktigt i gasen jagar hon även sin egen svans med sinnessjuk uppsyn. Sammanfattningsvis kan vi säga att Mei Ling är mycket aktiv, vilket är bra! Hon dricker ur våra vattenglas om nätterna, petar ner mina smycken bakom byrån och trasslar i gardinen innan hon slår sig till ro på husses fötter. I början var hon lite blyg för honom, men nu är det ingen hejd på åmandet och strykandet och spinnandet. Hon har till och med i ett ögonblick av översvämmande tillgivenhet tvättat husses hår...

Mei Ling är vår lilla älskling och det är underbart att hon verkar må bra. Hon är mjuk och fin i pälsen och låter sig bli borstad och kloklippt utan protester (brukar ta klorna på morgonen när hon är som sömnigast). Det är förtjusande att hon har börjat kommunicera med oss med pip och jam, att hon leker och erövrar revir, och framför allt att hon är så social. Hennes roliga och rara personlighet kom kanske inte fram på Katthemmet, men jag kan lova att hon tar igen det nu!

Varmt tack till den fina personalen - ni gör ett fantastiskt jobb, och tack och kram till Annica och Stig för ovärderlig backup.

På återhörande, hälsar Emma och Fredrik