12 dec 2011

Mama Lou & Linus 4

Linus (numera Errol) och Mama Lou kom till oss i slutet av juli i år.

Errol är fortfarande en matglad (men numera lite bantad), väluppfostrad kisse som älskar att ligga i knät hela dagen när matte pluggar, jaga vippor, apportera leksaker och gnaga tygmöss till atomer. Han är fortfarande lite försiktig men det blir bara bättre och bättre.

Mama Lou har utvecklats från en självständig, lite avvaktande kattdam till ett buffande, kurrande, tasspetande gosmonster. Hon styr numera hela våra liv med stenhård (men luddig) järntass. Även hon uppskattar en bra måltid och det är svårt att glömma middagsid eller försova sig med Mama Lou i hemmet.

Det var en chansning att matcha dessa katter med varandra men det har gått över all förväntan. De kanske inte sover i goshögar men de uppskattar definitivt varandras sällskap. Errol hjälper Mama Lou förstå hur man leker med vippor, använder klösbrädor och andra diverse märkliga mänskliga påhitt. Och Mama lou lär Errol att stjäla mat från diskbänken, väcka sovande människor och hur man får sin vilja igenom med hjälp av tjatmetoden. Så det är ett givande och tagande på det sättet. De tycker också om att leka kull eller kurragömma på kvällarna även om det är Mama Lous oförutsägbara regler som gäller, och den som inte följer dem får en tass mellan öronen. Det är nog tur att Errol har en ängels tålamod och temperament.

Vi ville mest hälsa att allt går bra och att katterna är högt, högt älskade.

Vänliga hälsningar
Sofia och Daniel

3Kommentarer

Ingrid 22:43, 13 december 2011

Men så härligt att Mama Lou och Linus har funnit varandra och att allt går så bra! :-)

Ingrid (volontär)

Silvana 12:39, 5 januari 2012

Hej!

Ville bara säga att det känns skönt och höra att allt gått så bra för Linus. Har haft honom hemma hos mig från och till under 3,5år innan han hamnade på katthemmet. Även kul att se bilder på hans nya kamrat Mama Lou. Hon ser ut som en kombination av Oliver som Linus kom in med och av min katt Tito.

Tack för att ni gjort detta inlägg på sidan. Har verkligen undrat hur allt tett sig för honom.

Önskar er all lycka med krabaten.

MVH/ Silvana

Hanna Lundholm 14:46, 28 april 2013

Hej! Jag hade lyckats missa den här rapporten fast jag letat med jämna mellanrum - Tusen tack för uppdateringen!

Vi hade Mama Lou i åtta månader, de första veckorna med hennes två kattungar som var vildfödda och resten av tiden var det bara hon och vi. Det var väldigt svårt att skiljas från henne efter att ha tränat så intensivt ihop för att hon skulle socialiseras, men det var stärkande att se hur snabbt hon accepterade andra människor efter flytten till Katthemmet.

Under våra åtta månader tillsammans såg vi henne utvecklas från en otroligt skygg och rädd katt till en som vågar lita på människor och njuta av att bli klappad och gosad med. Hon verkade ha haft tidigare, starka erfarenheter av att människor förvisso kunde vara mysiga ibland, men att de alls inte gick att lita på och utan förvarning kunde göra en illa. Hon var aldrig aggressiv, utan verkade bara vettskrämd och "frös" när man närmade sig henne.

Jag tränade henne gradvis med närkontakt och små godbitar, inledningsvis för att få henne att våga komma upp i knät och senare för att komma när man ropade eller där man visade genom att klappa, t ex på soffan eller sängen.

Som ni skriver så kunde hon - trots/på grund av sin osäkerhet - vara rätt tuff och testa både ens egna gränser och andra katters som hon presenterades för. Jag fann dock att hon var väldigt mottaglig för snabba och konsekventa tillsägelser när hon gick över gränsen. Alldeles i början blev just det en viktig vändpunkt i hennes utveckling: När hon insåg att en människa kunde ta befälet och markera auktoritet utan att det hände något hemskt, så verkade hon slappna av enormt och accepterade helt och fullt att jag markerade gränserna för henne. Så jag tror att ni inte alls behöver vara rädda för att visa henne gränser, med t ex ett tydligt (och konsekvent, det lär ju testas några gånger...) Nej! eller Tsk! för att bryta in och få hennes uppmärksamhet.

Nu har hon ju bott länge hos er sedan er fina uppdatering skrevs, så hon och Errol har säkert hittat sina roller och han kanske är helt lugn med att hon bossar omkring med honom. Men jag ville i alla fall tipsa om att hon absolut är en gammal katta som kan lära sig att sitta när det behövs!

Vi är så glada att det har gått bra för dem båda, det värmer enormt hjärtat hos en harmamma som jag själv. Skulle ni någonsin behöva avlastning eller kattpassning under en period, så tveka inte att be Katthemmet om vårt nummer.

Stor tacksam kram från Hanna och Keith!

Skriv en kommentar