Hej,
här kommer en jul- och nyårshälsning från Zigge (fd
Ducati). Zigge flyttade hem till oss den 16:e maj 2007. Vi hade då ett år tidigare mist våra älsklingar Morris (17 år) och Moses (14 år) inom loppet av 4 månader, och var helt vilse i tillvaron utan att ha en vänlig pälsboll att snusa i.
Zigge var lite blyg i början, men det gick snabbt över. Nu har han förgyllt våra liv i snart 5 år och vi trivs hur bra som helst med varandra. Zigge är hela familjens katt och sover i våra sängar i tur och ordning, men helst hos barnen - utsträckt på rygg. Han älskar också att bli uppburen till vår säng och börjar spinna redan i trappen på vägen dit. Han ligger gärna på mannens bröst och tittar honom djupt i ögonen en stund innan han finner sig tillrätta vid mina fötter. Zigge är en lugn och trygg kille, som barnen kan kliva över utan att han rör ett morrhår. Dammsugaren är ingen favorit, men kan tolereras på lite avstånd. Åka bil var jättejobbigt i början, men nu grejar Zigge 100 mils körning på en dag utan problem. Han ligger mest i sin bur och dåsar, men kommer fram då och då och kollar läget. Tråkigt, men inte mer än att han står ut. Vid resans slut väntar massa god mat och kel.
Vi börjar misstänka att Zigge förmodligen har mycket Sibirisk skogskatt i sig, eftersom ingen av våra allergiska vänner reagerar på honom och vi såg hans tvilling (som var renrasig) på ett katthotell härom året. Jag höll på att ta fel katt hem, så lika var de. Inte för att det egentligen har någon betydelse, men ibland undrar vi över hans ursprung eftersom han är en så otroligt vänlig och väluppfostrad katt. Skulle vara spännande att veta varför han plötsligt en dag kom vandrande till
Annika i Åkers styckebruk...
Att klättra i träd, jaga möss och tyvärr också fåglar är favoriter och ingen snöstorm i världen kan hindra Zigge från att gå ut en stund. Sedan kommer han in med snöbollar dinglande under magen och får tina upp en stund på det varma badrumsgolvet, innan han släpps ut i huset. Dessvärre är det nu återigen dags för en avmaskningskur och det är INTE kul - för någon av oss. Det godaste Zigge vet är vildsvinskött och björnkött (!). Han står och skriker för att få smaka de få gånger sådant vankas på matbordet. Man undrar vad han var i sitt tidigare liv.
Over and out för denna gången. Tack till alla vänliga människor på katthemmet och en särskild hälsning till Annika. Om inte ni fanns skulle inte vi ha träffat vår lilla älskling. Ni gör ett fantastiskt jobb!