Tänk att min älskade Moses fyller 21 år i år!
Han har varit hos mig i 19 år. När han kom hade han sällskap av sin kompis Mozart men Mozart fick tyvärr somna in för ett antal år sedan p.g.a. leverproblem. Han, som var äldre, kom dock upp i en rätt ansenlig ålder ändå och fick ett fullgott liv.
Moses är ”kingen” i huset, ranghögst mao. Men som vår veterinär säger, det får man vara när man är så gammal. Man har rätt att vara lite egen. (Fast ibland tror jag han använder fula ord när han inte får sin vilja fram...
)
När vi fick en man i huset accepterades han direkt, fast ranglägre förstås (vad trodde du?!).
Moses har struma sedan ett tag tillbaka och tål tyvärr inte behandlingen så vi tar det allteftersom. Han är dement så man får vara lite försiktig med honom ibland men allting fungerar (minus en nedre hörntand som han tappade för något år sedan). Han gör fortfarande repor i parketten efter ”nummer två” och är vig och rörlig.
En snällare och mer kärleksfull katt får man leta efter. Han är mitt ”svarta sugrör” numera, så tunn som han är. Försöker göda honom men det funkar tyvärr inte. Vi hälsar på veterinären minst en gång om året för att kolla läget men än så länge är Moses ”still going strong”.
Ville bara skicka en hälsning. Vill du skaffa katt, tänk på katthemmet. Katter har lätt att anpassa sig, om de inte är för gamla, och de är förunderliga varelser. Välkomna gärna en av dem hem men tänk på att de lever många (underbara) år.
Hälsningar från Moses och matte Annika!
Bifogar bild från i påskas då vi hälsade på kompisar på landet. Vi har varit där förut så Moses tog sin vanliga runda och hälsade på grannkatterna men mest låg han på sängen (dörren öppen ut förstås, ultimat!) eller på verandan och hade det riktigt ”gött”. Tänk, två extra personer man kan köra med och som klappar och pussar på en. Och faktiskt föll det ned något gott från bordet då och då. Kan man få det bättre?!