Hej!
Kattungarna Bubblan och Blomman (som nu heter Bettan respektive Lill-Katten) kom hem till oss för en och en halv månad sedan och har hunnit bli fyra och en halv månad. De har vuxit enormt på den här tiden och är nu två svarta, slanka skönheter. Och nu är de om möjligt ännu mer lika varandra, för Blomman har vuxit i kapp sin syster och fått blankare päls. Det enda som skiljer är ögonens nyans och formen på nosen.
Bubblan fann sig till rätta på en gång, ligger gärna i knät och spinner, är kelig och pratsam. Blomman var lite ängsligare, kissade och bajsade i sängarna till en början, men det har vi kommit till rätta med. Som tur var hade hon ju syrran med sig, vilket gjorde att hon snart blev modigare. Nu får man kela och gosa med henne också, hon ligger gärna tätt intill – och kortare stunder i knät. Hon pratar också en del, fast med pipigare röst än syrran, precis som hon också spinner mer lågmält än syrran. Blomman har utvecklats till rena matvraket som försöker klättra upp på kökslådorna när vi gör frukost och hugger godbitar från tallriken om man inte ser upp.
De har stor glädje av varandra, leker och busar, fast ibland hör man någon som skriker till när det blir lite väl hårdhänt – fast det är väl som det brukar mellan syskon! Efter kvällsrusningen, då de pilar runt i lägenheten, jagar varandra och brottas, kommer de och lägger sig hos oss i sängen och sover hela natten! Efter att ha varit utan katt i ett halvår (då vår gamla katt som blev 15 år försvann och senare påträffades död) är ordningen återställd. Det löjliga är att vi inte skulle ha en svart katt igen, utan någon som såg helt annorlunda ut – randig eller något. Men så fick vi inte en, utan två svarta honkatter som ser ut som kopior av vår gamla katt. Och visst finns det plats i hjärtat – även om man kanske tvivlar på det när man sörjer sin gamla familjemedlem.
Kort sagt, vi är otroligt glada över att ha dem hos oss!
Hälsningar Christina, Fatali och Ivar