Ett år i familj - Davida berättar:
Till alla er som bor på katthemmet och ännu inte fått familj: Snart, mycket snart, kommer ni också att få en familj! Och här kommer lite matnyttig information om hur det kan gå till.
På ett år hinns det med en hel del. Förutom en syster och väldigt mycket syskonkärlek (nu besvarad!) så får man en massa grejer.
Man får jul och julklappar. Blossom och jag fick julstrumpor med lekisar. Vi packade upp varsin strumpa och sen tog jag hand om allt som fanns i. Blossom är van. Tyvärr fick vi ingen julgran. Det var något av en besvikelse. Familjerådets formulering lydde 'Då inte alla familjens medlemmar anses mogna för gran med pynt, eller gran överhuvudtaget, och då allvarlig risk för barr i byxan och spjälkade framtassar föreligger, beslutas att julgranen utgår i år'. Sicket trams. Man är ju mer eller mindre uppväxt i en gran.
Man får nyår. På nyår och andra högtider äter husse och matte en jättestor jättehård och jätteröd räka. Jag blir alldeles galen bara jag känner lukten av den. De säger att egentligen ska katter inte äta sån räka för den är väldigt salt. Jo tjenare. Då kanske de skulle vara lite mer restriktiva själva. Och dessutom så vet alla vad det innebär när de inleder med 'egentligen'. Då kommer man garanterat att få smaka.
Man får en födelsedag och ett eget kalas! Blossom som är en märkeskatt (läs: märkvärdighetskatt) har ett papper där det står vilken som är hennes födelsedag. Hon hade det med sig när hon flyttade hit. Där kan man också läsa vem som är hennes gammelmorfar. Vad nu det ska vara bra för. Hur som helst så fyller hon dessutom år på självaste julafton. Fint ska det vara. Jag hade inget sånt papper med mig. Jag fick välja en egen födelsedag. Matte föreslog den 10 februari, som är den dag jag flyttade in här. Om jag ville ha en lite märkvärdigare dag så kunde jag få fyra dagar senare, Alla hjärtans dag, som dessutom är den dagen när jag överlevde den där pärlhyacintförgiftningen. Naturligtvis valde jag min inflyttningsdag. Den där pinsamma hyacinthistorien är ju redan så uttjatad. Den 10 februari fick jag hur som helst paket med snöre (som man inte ska tugga på) och ett kort där det stod hur gammal jag är. Och godis.
Förutom husse och matte har jag också fått en mormor. En mormor är en person som alltid är hemma och inte arbetar och därför kan prioritera katter på heldagsbas. Mormorrar har också en förförståelse för att torrfoder är tråkigt och att ungsbakad lax är roligt. Kanske har hon varit katt själv i ett tidigare liv. Hur som helst så är det där man bor när husse och matte åker på semester. Och det är hon som kommer när de jobbar sent.
I vår familj får man göra som man vill bortsett från två saker. Man får inte vara dum mot någon, och det är liksom inte en fråga som någonsin kommer upp här. Sen får man inte göra farliga saker. Till farliga saker hör exempelvis sådant som kräver behörighet som elektriker eller annan typ av installationslicens, exempelvis för vatten. Det pratar vi lite om ibland. Som uppfostringsmetod används annars Dränk dem i kärlek-konceptet. Det innebär normalt hundra pussar om dagen. I mitt fall har de kommit på att eftersom jag bott ensam och alldeles utan pussar i två år så ska jag få tvåhundra pussar de första två åren för att komma ikapp. Första halvlek är avklarad. Det har delvis varit något av ett lidande.
En månad efter ankomst var jag helt slut. De höll fast mig och pussade mig överallt. Precis överallt. På magen, på nosen, på svansen, i öronen, på munnen, under tassarna, ja tom på ögonen. Jag trodde nästan de skulle kväva mig. Jag frågade Blossom om det verkligen var rimligt att utsättas för det här. Hon bara suckade och sa att hon också tyckte att det var lite jobbigt i början men att man vänjer sig, ja att man tom lär sig att gilla det. Trodde jag knappast. När jag fortsatte klaga sa Blossom att "Jamen ring någon då och fråga. Det finns organisationer för allt och alla nuförtiden. KO, JO, Rädda barnen, Rädda katten och allt möjligt. Olika förkortningar för allas rättigheter. Ring Kattens Rätt i Sammhället och kolla med dem om det är normalt med tvåhundra pussar om dagen". Sagt och gjort. Vi ringde till KRIS. Där svarade en farbror som lät lite arg att han faktiskt aldrig hade hört talas om att det skulle kunna vara skadligt och att de flesta han kom i kontakt med hade fått för lite kärlek, inte för mycket. Nähä.
Efter ytterligare någon månad hörde jag att husse och matte satt och pussades i soffan. Då kom jag på mig själv med att rusa dit och pressa ner min lilla rumpa mellan dem i hopp om att någon liten rackarns puss skulle landa på mig. Man vänjer sig alltså. Så var inte oroliga ni som är nya i familj. Och ring inte den där farbrorn. Han är inte till någon hjälp alls.
Matte har blivit jättetjock. Lite som en flodhäst faktiskt. Blossom och jag brukar ligga och lyssna på hennes mage. Jag frågade om hon ska ha kattungar och då förklarade Blossom att det ska hon, fast att det är ett männskobarn. Lite som en kattunge, fast större, och mer som husse och matte. En klar fördel just nu är att man kan göra rackartyg lite hur som helst. Dels orkar hon inte ta itu med oss lika ofta, dels tar det en kvart för henne att masa sig fram för att skåda eventuella illdåd. Och då är man redan i ett annat rum och ser ut som att man inte har en aaaaning om varför halva köket är nedmonterat för hundrade gången.
Jag återkommer med information om hur det är att ha människosyskon. I skrivande stund har den faktiskt redan kommit. Och det finns en hel del att berätta om det där med människobarn...
Davida