Hej,
Det har knappt gått en vecka men jag måste skriva hur bra det går här hemma. Jag förvånas varje dag av hur modiga mina finingar är. Jag hade räknat med att de skulle sitta under soffan/badkaret i alla fall en vecka innan de skulle våga sig fram. Wilma (f.d. Evia) har, från det hon gick ur buren, spatserat om kring här som om hon inte gjort något annat. Leker, busar och inspekterar allt hon hittar. Det är svårt att komma ihåg att hon inte är så bekväm med händer då hon hela tiden ska var med överallt och gärna ligga nära. Och ibland glömmer vi bort det båda två när jag råkar klappa henne :O) För det är ganska skönt ändå....
Sacha (f.d. Spetses) låg under soffan första kvällen och bakom gardinen i fönstret andra kvällen, men har hela tiden tyckt om att bli klappad och kliad. SÅ dag nummer tre. När jag leker med honom blir han helt exalterad för det är såå roligt att leka. Jag får då även sitta med honom i soffan och vi upptäcker att klia magen är ju helt magiskt skönt! Detta måste nu göras varje kväll efter lek och bus. Han går omkring i lägenheten, dock försiktigt, och gömmer sig bara vid oväntade ljud. Det är en sådan glädje att se dem leka tillsammans och de rullar runt som två tokar. Wilma är ju som vi vet helt galen i honom och sover gärna på honom.
Det är så härligt att ha dem här och det värmer i hjärtat när jag ser hur de blir mer och mer trygga. Jag förstår att ni saknar dem och jag lovar att aldrig, någonsin, ska någon få göra dem illa igen. De är hemma nu....
Tack!
//Maria