Är det någon som undrar hur det gick för katten Lis Frost??!! Jag, Yvette Jonsson, köpte henne för ca 3 år sedan och tog hand om henne hon var nog runt 7-8 år då. Jo hon bor hemma hos mig ännu. Den första tiden såg man knappt henne, hon satt i garderoben, men det har blivit bättre fast det tog ti. Hon är en sådan rädd och osäker tjej fast numera kan man klappa, borsta och smeka hennes mjuka päls. Hon älskar att bli kliad under hakan och kinder och när man tar på hela kroppen då njuter hon.
Det som är jobbigt är kloklippning då får man lura in henne i köket eller i transportburen sedan kommer veterinären hem och sätter på henne en liten halskrage så att hon inte bits och jag tar ett stadigt grepp i nacken sedan klippes naglarna och ibland har Lis bajsat på sig hon är så rädd men vad ska man görà? Vi är tvungna att klippa klorna... Det går inte att lyfta upp Lis Frost så när vi ska ut på landet så får jag slänga en filt över henne och stoppa ner henne i transporburen. Ofta rinner mitt blod, i somras så blev det besök på vårdcentralen ute på Väddö, stelkrampspruta + piller men vad ska man göra, hon kan ju inte hjälpa att hon är så rädd.
Jag har skaffat en ny katt som är född i augusti 2012 och det har gått jättebra med den nya katten och Lis. Hon har uppfostrat lillen, han har fått sina snytingar av Lis men dom är även så gulliga mot varandra. Lis är inte längre så rädd för rörelse eller ljud eftersom lillen rusar ju runt och busar och hoppar över allt så det har hjälp till. När vi är på landet så är båda katterna innekatter. Lis frost gillar att ligga på mikrovågsugnen på en pläd och titta på allt som händer. Den lille katten får vara ute fast med sele så klart, jag är ju så rädd om mina två älsklingar.
Lis frost är en underbar, liten rädd och osäker kattjej, jag tro aldrig att hon kommer att bli som alla andra katter men hon är älskad och hon har det bra. Jag tror att hon gillar mig lite i alla fall.