Salina, som numera heter Stina, adopterade oss i oktober 2012. Hon är en enormt go, busig och social tjej som ägde oss och vårt hem från första stund. Även vår gammelkatt Simon fick finna sig i att hon la sig till ro i hans stora yviga svans. Tyvärr blev Simon sjuk och for till katthimmelen. Vi tvåbenta fick då till uppgift att leka tafatt, kurragömma och tittut med Stina. I april i år fick vi en ny familjemedlem i lilla Zemla, numer Selma. Stina fräste och slog mot henne det första dygnet men sedan dess har de varit de bästa vänner.
Selma var lite skygg då hon kom och höll sig till Stina då hon tyckte att nya människor och saker var lite läskiga. Stina är lite moderlig och tröstar Semla med slickar då hon blir skrämd. Men även hon är en jättego och busig tjej. Från början var hon inte så mycket för att bli klappad och buren men nu är det inga problem med det. De vill helst vara i närheten av oss och hjälpa till med olika sysslor (på sitt vis!).
Så nu är det full fart här hemma med två tjejer som far fram över möblerna som en virvelvind. I somras fick de vara ute på landet vilket var spännande för dem. Att gå i sele har inte varit något problem, det går bra att jaga insekter och klättrade i äppelträd om kopplet är tillräckligt långt.
Hälsningar från
Marie och Göran
PS. Zemla hälsar till sin akutfamilj som gav henne en fin start på det nya livet och så klart till sin mamma Muffin.