Vår finaste
Abby kom till oss februari 2013. Hon var en rädd liten parvel som bodde under soffan första dagen. Så fort vi gått och lagt oss och släckt ljuset så började Abby en grundlig och mycket högljudd undersökning av sin nya lägenhet, vi drog en lättnadens suck!
Redan efter några dagar vågade hon sig ut även i ljuset, sakta men säkert har hon slappnat av allt mer. Det har tom blivit några huvudbuffar på mattes och husses händer! Försöker man då klappa med handen tar hon ett steg tillbaka och tittar på en lite surt "Vad tror du att du håller på med egentligen?!"
Nä, händer går bort, förutom att lukta och buffa på. Däremot får man sitta nära nära i soffan och klappa med lekpinnen, en ombyggd blompinne som är rundslipad och utrustad med lite kul snören. Det var en stor dag när man fick sätta sig i soffan och Abby satt kvar! Matte kan avslöja att det kom en liten tår.
För tillfället är Abby inte så jätteglad på oss, vi var nämligen hos veterinären för en vecka sedan. Snällaste skrutt var så rädd när vi skulle försöka få in henne i buren, utdraget blev det också. Väl där gick det fort! Något kryp i öronen sa veterinären och droppade lite jox i nacken på Abby, farligare än så var det inte.
Gärna sitter Abby i sitt fönster och spanar på världen utanför, i fönstret kan man hålla koll på fåglarna, bilarna och folk som går förbi. Ibland blir det jättespännande när det kommer en fågel alldeles vid fönstret, eller en annan katt strosar nedanför!
Just nu ligger hon på mattan och spinner, husse klappar och leker om vart annat med lekpinnen. Ja, hon kanske har börjat förlåta oss ändå. Vi undrar ibland om hon vet hur älskad hon är, för säkerhets skull blir det nog lite kycklinghjärta senare idag.
Hälsningar,
Matte, Husse & Abby