Så hade 10 månader gått och pälsklingarna är nära, nära.
Mila får vi klappa nästan varje dag.
Cabrini är lite mer försiktig men kommer fram och nosar om man sträcker fram handen. De är fortfarande lika busiga och gulliga med varandra och vår kvällslek gör dem både trygga och trötta. Se bilderna där de är helt utslagna och ligger bara 2 m från oss.
De är över huvud taget väldigt sällskapliga och söker gärna upp oss och lägger sig i samma rum. De är också otroligt nyfikna vilket är en väldigt positiv egenskap. Cabrini går gärna och hämtar Mila om det gives något extra gott men hon låter alltid honom äta först. Kanske från den tid hon hade ungar.
En kollega sa att ”vill du inte bara ta tag i dem och snusa i pälsen, katter luktar ju så gott”. Jo, visst vill man det men vi kan inte förstöra det vi byggt upp. Vi är övertygade om att det kommer en tid när man önskar att de kunde ligga lite för sig själva… skojar!
Bifogar kort där de slappar och när de kollar vippan i leken.
Åh, vad roligt att Constance och Fekete är bokade. Vi håller tassarna! Och som vanligt – guldstjärna i himlen till alla volontärer och alla människor som hjälper dessa fantastiska djur!
Hälsningar från Servicepersonalen