Hej igen från
Mon Ami och
Lilla Len (numera Ami och Nikki).
Nu har vi bott i vårt nya hem i snart två år, vi flyttade in i maj 2011. Vi mår bra och trivs fortfarande mycket bra tillsammans. Vi presenterades som syskon när vi kom till vårt nya hem men husse och matte har starka misstankar om att det egentligen är mamma och dotter det handlar om. Jag, Ami är som en mor för lilla Nikki, jag tvättar Nikki och är alltid den stora skeden och tryggheten när vi myser tillsamman. Jag är också tydligt den som bestämmer och när vi busar är det jag som säger ifrån när Nikki blir för ivrig, det räcker oftast med ett litet lätt fräs så lugnar hon sig... Jag, Nikki är fortfarande lika nyfiken som jag varit i princip från första början och så fort det dyker upp något nytt i hemmet så vill jag gärna undersöka detta i detalj. Ami är mer försiktig av sig och är inte lika pigg på att upptäcka nya saker. Vi båda har blivit riktigt bekväma med att ligga i knä, även om det tagit nära nog två år innan Ami vågade sig upp. Jag Nikki däremot har min vana trogen att så fort husse och matte kommer från jobbet ha en stund i (helst husses) knäet innan jag låter husse och matte börja med vardagkvällens bestyr. Och varken husse eller matte verkar ha något emot det, jag tror att gos-stunden har en lugnande effekt på dem också!
Husse och matte vill hälsa att Ami och Nikki är riktiga personligheter som bjuder på många skratt, men även en del huvudbry när de biter på blombladen, klöser på soffan eller råkar stöta till saker som faller i golvet... De har gjort oss gladare och piggare och vi kan inte tänka oss hur livet skulle vara utan dem!
Många kramar från oss alla fyra.