För 15 år sedan blev vi förälskade i två små bröder som satt i ett fönster hos er och väntade på oss när vi kom för att hälsa på. De tryckte tassarna mot fönstret när vi gick förbi. Där var vi sålda. Spooky & Chivas hos er, Castor & Pollux fick de heta hos oss. Två små blyga hankatter fulla av längtan till kärlek. Castor som fyller 17 i år tog oss till sig direkt medan Pollux, mer präglad på sin bror, tog något år på sig tills han tog mod till sig och en vacker dag hoppade upp och lade sig i mitt knä och somnade tryggt utan sin bror. Ett liv av kärlek, slagsmål och lek följde oss i nästan 12 år med två killar som inte ville lämna varandras eller våra sidor. För tre år sedan blev Pollux sjuk, Castor markerade och började fräsa åt honom och ville inte vara i närheten. Efter ett flertal veterinärbesök fick han äntligen somna. Med matte och husse vid sin sida.
Veckorna efter satt Castor vid ytterdörren många timmar varje dag och väntade tålmodigt på den röda kattburen som skulle släppa ut hans bror igen. Vi beslöt oss för att åter bli förälskade på katthemmet. Där fann vi, 2009, återigen kärleken, och vi hoppades att hon skulle bli en ny vän till både oss och till Castor. Hon hette
Tamsyn, nu Saffran.
Castor och Saffran hittade varandra direkt och det blev starten på en vänskap som varat i drygt tre år nu. Storebror och lillasyster tillbringar större delen av dagarna i varandras sällskap. Castor ibland lite trött på sin unga vän med en smula mer energi än han själv.
Vi ångrar inte för en sekund något av våra val och har sagt att förutom oss ska de katter vi bor med alltid ha en fyrfota kompis att leka, slåss, sova och mysa med.
Vi vill tacka för allt det jobb ni gör, för chansen att få hjälpa till och för att ni berikar så många liv. Både för oss människor och för de katter ni hjälper.
/Esbjörn och Anna