Hej!
Nu har jag,
Slayer (fast matte envisas med att kalla mig Misan), bott hos min matte i över fyra år. Jag gör det som matte kallar för "framsteg" hela tiden - för drygt ett år sedan gav jag matte en tidig julklapp genom att bli knäkatt till exempel. Men bara om matte har fleecemorgonrock på sig eller fleecefilt i knäet! Samma sak om matte vill att jag ska sova i sängen, då är det säkrast att hon lägger ut fleecefilten. (Matte hälsar att hennes favorit är att lägga fleecefilten över sig så att jag ligger på hennes mage och med huvudet lutat mot mattes haka <3) Somliga påstår att jag är bortskämd - jag anser att jag har vissa kvalitetskrav och matte tycker att jag har rätt att bli kompenserad lite eftersom jag haft det tufft :)
Jag gillar att "hjälpa" matte arbeta när hon jobbar hemifrån genom att trampa på tangentbordet, peta ut handsfreen ur mattes öra och lägga mig på mattes pappershögar. (Jag hjälper henne att ha uppmärksamheten där den borde vara, dvs på mig!) Gillar också att jaga mina leksaker, de får gärna ha fjädrar och pipa. Jag och matte flyttade till ett radhusför ett halvår sedan, så nu har jag en trappa att putta dem nerför också :)
Flytten var annars det värsta jag varit med om sedan jag kommit till matte - flera läskiga män som ropade och tog bort alla mina saker och till slut även MATTE och lämnade mig ENSAM kvar!!! (Matte hade läst på att det var bäst att flytta sakerna först så jag skulle känna mig hemma när jag kom till nya stället.) När matte kom tillbaka satt jag som en rädd boll i en fönsterkarm (då gick mattes hjärta sönder sa hon) och gick helt lugnt med på att bli inlyft i buren (brukar annars försöka slå mig ut). Började piggna till när matte verkade bära med mig och när vi kommit fram till nya stället gick jag inte med på att bli instängd i ett rum tillsammans med matte, då skulle jag ut och undersöka. Vande mig snabbt och trivs nu toppen även om det är lite ansträngande att ha ett stort revir att patrullera... Matte har börjat med något hon kallar för "selträning" och pratar om att få gå ut med ett snöre mellan oss - inte helt säker på att jag tänker gå med på det än ;-)
Jag som var en riktig skyggis hos er är nu en trygg liten katt som dock tycker att andra människor än matte är onödiga och ibland läskiga. Gillar inte att bli lyft eller buren (man har väl sin värdighet) men älskar att mysa med matte. Har fått ett eget slott (bildbevis bifogas) som jag älskar att ligga och spana på fåglar från. Tror jag gjorde ett rätt bra val av matte även om det finns en del träning kvar att göra för att allt ska bli precis som jag vill ha det - men matte säger hela tiden att hon älskar mig och jag tror henne faktiskt :)
Jag, Maria, vill tacka er på Katthemmet för att jag fick världens finaste lilla katt från er. Vill också tacka för att ni månar om de skygga katterna som bara behöver lite extra tid och omtanke för att bli underbara familjemedlemmar. Till alla nuvarande och blivande skyggismattar och -hussar vill jag säga att det tar tid men det är värt det. Det tog lill-Mis tre år att våga ligga i knäet men nu ser hon det som sin självklara rättighet att ligga där så ofta och länge hon vill <3
Kram och nosbuff,
Maria och Misan