Hej igen! Här kommer ytterligare en uppdatering med Micro och Malcolm!
Det har varit ett par fantastiska månader med killarna, och det blir bara bättre och bättre. Dom har båda fastnat otroligt i våra hjärtan, och dom verkar stormtrivas.
Precis som förväntat så har den största förändringen skett hos Micro, som har blivit otroligt mycket mer social av sig. Han var ju egentligen inte en skygg katt ens från början, han var ju bara inte så social, han ryggade inte tillbaka för en eller försökte komma undan om man ville klappa honom, han var ju bara väldigt asocial, brydde sig varken eller, så länge han låg på sin plats. Om han var ute och gick så gillade han inte alls att tex möta någon i korridoren i lägenheten eller så, och hade ett tydligt flyktbeteende i sådana situationer. Det beteendet finns kvar litegrand, men han blir bättre vecka för vecka, speciellt om man stannar till och hälsar på honom och sedan går vidare väldigt väldigt försiktigt. Och dessutom, precis som jag gissat mig till fösta gången vi besökte katthemmet, så är han en riktig riktig myskatt. Han kan hänge sig något otroligt, och rullar över på rygg så att man kan klia honom på bröstet medan han kramar om ens arm med tassarna så att man inte kan fly. Och han har också börjat leka. Laserpekaren är den stora favoriten, som han antingen hatar eller älskar med en otrolig lidelse.
Malcolm är fortfarande lik hur han var på katthemmet, och föredrar pinnarna när han leker, och har de fjädrar så är det så mycket bättre, eftersom han fortfarande verkar uppleva den mest fantastiska glädjen av att slita av alla fjädrarna på dem med sina tänder. På senare tid har han dock insett att bara pinnen egentligen är den bästa delen, och så nu har vi ett antal pinnar med vackra huvuden av tyg, fjädrar och glitter, som vi kan hålla i medan han leker med plastpinnen som utgör handtagen på dem. Det bästa är dock att vi har lyckats få Micro att leka med dem också. Micro verkar ha mycket svårt att "släppa loss" och leka när vi är nära, men det blir bättre hela tiden, och han har fantastiska reflexer när han verkligen vill jaga något, och en grym vighet och spänstighet i sina hopp. Han kan dock inte klå Malcolms kondition och energi ännu, om någonsin. ;)
Båda två har nu börjat besöka oss på kvällarna, speciellt Micro, men också Malcolm kommer ibland på visit och skall hälsa och trampa lite på både husse och matte när vi skall sova. Ibland bara för att komma upp på fönstret bredvid sängen, men som alla vet så är vi människor i bästa fall bara väghinder i katternas väg. =) Båda två har sina egna sovplatser annars, Malcolm har tagit korgen på katträdet som sin, och Micro tar soffan de flesta dagar. Ingen av dem har problem när vi har gäster utan verkar tycka om att vara center of attention, vilket de oftast är oavsett vad det var tänkt att vi skulle syssla med. Alla samtalsämnen brukar alltsom oftast avbrytas av ett "Nej men heeeej! Kom då Micro! Kom och sitt häääär!" eller dylikt. Trots att Malcolm brukar sova i katträdet så är det ingen tvekan om att Micro är bossen egentligen, antagligen för att han är lite större, och inte tar något strunt från Malcolm och har som sagt fantastiska reflexer och spänst när han vill. Sedan är jag tveksam till om Malcolm egentligen försöker vara boss, utan trivs bra med att vara en liten tokstolle utan ansvar. ;)
Andra nöjen dom har är att busa på den nyinlagda mattan i vardagsrummet så att dom slipper glida runt på trägolvet när dom busar, att titta på utsidan av världen (Speciellt om man sätter fönstret aningen på glänt så att man hör bättre och känner lukterna!) och att titta på när vattnet rinner ur
kranen i badkaret. Det är en av de bästa sakerna i världen, i varje fall om man frågar Malcolm, och det stora mysteriet vart vattnet tar vägen, det tänker han lösa, det är jag 100% säker på.
Det skall inte sägas att vi inte har haft våra problem, speciellt när vi satte fast dörren på kattlådan i hopp om att slippa att dom skvätter ut kattsand hela tiden, vilket dom gör i ovanliga mängder, trots att vi har en övertäckt låda. Vi trodde att det gick bra ett tag, det skvättes mindre sand och de använde fortfarande lådan. Till någon dag senare när vi upptäckte att någon hade gjort sina behov i filten på soffan. Den åkte i tvätten och luckan åkte bort, och sedan dess har allt gått utmärkt. Vi får
sopa sand helt enkelt. Sedan kan speciellt Malcolm vara väldigt pratsam på nätterna, speciellt om man har stängt dörren, men för en sådan aktiv katt som han så är det inte förvånande, och vi visste ju att han behöver lite mer attention. ;)
Små problem att lida av när man kommer hem efter en lång dag på jobbet och finner Malcolm nästan klättrandes på en i sin iver över att få välkomna en hem och gosa. Både jag och matte håller med om att det här är ett av dom absolut bästa besluten vi har tagit tillsammans. Jag misstänker att Micro och Malcolm håller med.
//Johan, Saga, Malcolm och Micro