Här kommer en hälsning från
Mila &
Cabrini!
Det har gått drygt 3 månader sedan vi fick välkomna dem till Söder och mycket har hänt.
Mila klappar vi varje dag nu och hon kommer själv fram och markerar att hon vill bli klappad. Men när matte pussade huvudet blev det lite för mycket, det renderade en sur blick men hon sprang inte iväg. Den här lilla katten har också utvecklat en fascination för dammsugare. Så fort man sätter på
antingen stora dammsugaren eller den lilla handdammsugaren vi har vid deras toaletter så måste hon kolla. Att dra sig runt klöspinnen eller kasta sig över golvet med bakbenen rakt bakåt för att glida in under bokhyllan efter bollen är också populärt.
Cabrini får man än så länge inte klappa på men han kommer fram och hälsar så man känner den lilla nosen och morrisarna. Och han pratar med sina urgulliga små jamanden när han letar efter sin kompis. Han har blivit mycket mindre skygg och är oerhört nyfiken. Han sitter och tittar och tar in sin omgivning, man riktigt ser hur han funderar ibland.
De galopperar fortfarande runt som kapplöpningshästar och leker och brottas, samtidigt som de ligger och myser tillsammans. Utvecklingen verkar gå i cykler, ibland stora framsteg och sedan står vi där ett tag. De senaste dagarna har vi sett att de blivit mycket lugnare med oss och Mila kikar upp mot knät ibland. Båda håller oss gärna sällskap och Cabrini vill se vilka som kommer och hälsar på. Det känns som om de nu ser det som sitt, eller vårt, hem. Att det är här de hör hemma.
Lyckan är en liten katt!
Många kramar till väntande missar och alla underbara människor som ställer upp för våra vänner!
Annika & Mats