Hej,
Här kommer lite uppdatering från mig
Max (om ni minns mig?). Det var ett bra tag sen jag hörde av mig, men det är inte mitt fel, det är min husse och matte som är dåliga på att skriva. Men nu har matte äntligen förstått att jag vill skriva ett par rader och tala om hur jag har det.
Nu har jag bott över 4 år hos husse, matte och kompisen Atlas. Jag trivs väldigt bra med min familj, det är som om vi alltid hade bott tillsammans. Vi bor fortfarande kvar i huset med det stora, härliga uterummet och den underbart spännande och stora trädgården.
Tyvärr började det med ett besök på Ultuna djursjukhus efter någon månad. Det misstänktes att jag hade ätit något jag inte borde, men det visade sig vara en svår variant av magkatarr. Jag fick ligga inne i tre dagar och det var en väldigt dålig och osäker prognos i början om jag skulle klara mig... Jag trodde att jag aldrig skulle få se min nya familj igen. Men där hade jag fel, som tur var, symptomen försvann. Min familj kom och hämtade mig igen och var så glada över att få åka hem med mig igen. Jag blev så glad att jag var på väg att välta buren när jag fick se min matte och husse igen.
Jag har haft lite problem med "stressmage" och mina tarmar genom åren. Men innan jul förra året opererades jag och efter det har jag inte haft några problem. Jag hoppas att det håller i sig.
Jag är en väldigt busig, aktiv och sällskaplig katt. Dock har jag lärt mig konsten att mysa och koppla av genom åren. En sovmorgon med min husse är bland det bästa jag vet; för vi är lika morgontrötta. Jag älskar att få besök, för då finns det flera som kan busa och gosa med mig. Matte tycker ibland att jag beter mig mer som en hund än en katt. För jag kommer när någon ropar på mig, jag leker med vattenslangen ute i trädgården och jag är duktig att leka med bollar och på att apportera. Fnys; hund är jag inte...jag är bara en väldigt speciell katt.
Ett stort tack ännu en gång till alla på katthemmet som hjälpte mig att hitta hem :)
/Eva