Hej!
Mischka här. För snart sex år sedan var jag en s.k. skyggis. Jag begrep mig inte på människor och ville inte alls bli petad på. Andra katter hade jag inte så mycket emot, dem var jag van vid från mitt uteliv. Så när jag fick ett riktigt hem, hjälpte det ju litet att där fanns en liten busunge att ta tass om - Pp heter han och lär vara en "britt" vad nu det är. "Drivhusprodukt" säger Husse.
Pp och jag har lärt varandra jättemycket (särskilt bus-streck, säger Matte) och vi är bästa kompisar. Jag har t.ex. lärt mig att det är väldigt trevligt att bli klappad. Åka bil är däremot inte trevligt alls. Särskilt inte till veterinären. Jag har haft tandproblem och blivit opererad två gånger, då var jag rätt lömsk på Matte ett tag. Höll nästan på att bli skyggis igen, men nästa bilfärd gick till sommarstället i Dalarna, och där trivs Pp och jag. Vi är där två månader varje sommar! Men framåt höstkanten känns det bra att komma hem till lägenheten i Farsta och återupptäcka den. På vintern ligger jag på fönsterbrädan ovanför elementet i vardagsrummet medan det snöar utanför. Då tror jag inte på att jag skulle ha bott i ett stall för sex år sedan. Det är säkert bara förtal.
Skyggis har blivit tryggis!
Hälsningar /Mischka