Hej alla på katthemmet!
Svante här! På katthemmet hette jag Beast men min matte och husse tyckte inte det namnet passade på mig efter att de hade lärt känna mig. Jag ber om ursäkt att det tagit över två år innan jag hört av mig men jag har haft fullt upp att lära känna min nya matte, husse och kattkompis Tösan. Hon är från samma katthem som jag och hon har varit väldigt tålmodig med mig.
I början, när jag först kom till mitt nya hem var jag väldigt rädd och osäker. Jag spenderade mycket tid under sängen och vågade bara komma fram när ingen var hemma. Men matte var väldigt envis och låg varje dag på mage vid sängen och läste Karin Boye för mig. Jag blev mindre rädd för varje gång hon kom och hon fick komma lite närmre för varje gång. Nu berättar matte och husse att jag är som helt annan katt. Jag är väldigt kelig, så fort det finns möjlighet gosar jag i husses eller mattes famn i soffan. Och så fort jag hör matte borsta tänderna hoppar jag upp på sängkanten och väntar på henne. När hon har lagt sig lägger jag mig i den lilla skeden och pressar mig nära, nära. Och så sover vi hela natten.
Precis som Tösan (det är hon som lärt mig) kommer jag rusande till dörren så fort någon av matte och husse kommer hem och hälsar välkommen. Jag har fått höra att jag är väldigt pratig, men det är så mysigt när en familjemedlem kommer hem och man får klapp och kli. Matte tror att jag tar igen för alla de åren jag levde utomhus och de två åren jag spenderade på katthemmet.
Det senaste halvåret har jag även börjat hälsa på mattes och husses vänner. Jag har upptäckt att de inte alls är så farliga som jag trodde och jag passar på att kela med några av dem också. Dock är jag fortfarande reserverad när det kommer barn och hälsar på. Då ligger jag i sängen och väntar tills de går innan jag går ut till matte och husse igen.
Jag skickar med några bilder från mitt nya liv och hoppas att mina kattvänner på katthemmet även de kommer komma till ett kärleksfullt hem.
Kramar Svante