Hej!
Jag adopterade Hera och Helios 2007! 2007 var det!
Ända sen dom kom till min lägenhet så kände dom sig som hemma... Alltid tassa efter vem som än är i lägenheten. Husse, matte eller någon kompis spelar ingen roll. Vill alltid ha koll på allt och gärna sitta i knät eller på axeln på någon. Har då aldrig träffat på så sociala katter som dessa två syskon, är lydiga som hundar och kommer på tillrop varje gång.
Helios, som fick byta namn till Bubba är en väldigt matglad katt, så han brukar bli lite sur när det är dietdags. När han inte får tillräckligt med mat så äter han upp sin mat illa kvickt för att sedan tackla bort syrran Hera och ta hennes mat också. Fattar ingenting när husse och matte nu har börjat servera Hera i smyg bakom en stängd dörr.
Vi har nyss flyttat till stort hus och det gör honom bara gott. Han springer runt som en galning och busar med allt som inte är kattleksaker. Bra för hans motion kanske...
Ingen av dom har något intresse att gå ut, det verkar bara kallt och blött där. Ligger hellre under filten i soffan med husse och matte. Eller på köksstolarna medan vi äter middag.
Har haft väldigt många fina år med båda två. Ingen har varit sjuk och ingen har skadat sig överhuvudtaget. Det är väl att dom blir svartsjuka på varandra då, om någon blir gosad med. Då blänger dom och börjar skrika. Så man får vara noga med att gosa lika mycket med båda två :) Det känns nästan som dom går på rutin när det gäller att gosa. Samma tidpunkt varje dag (EFTER middagen) börjar Bubba skrika som en tok. Säger man att det är OK så skuttar han upp i soffan och slänger sig på rygg och vill gärna att man blåser varm luft på magen. DET är det bästa som finns.
Hera samma sak, hon kommer smygandes. Små steg i taget och tar sig närmare och närmare.
Utan att veta ordet av det så har man en halsduk bestående av henne.
Har jättelite bilder av dom från när dom var små. Var jättekul att hitta bilder här i erat arkiv!