Hej!
Hoppas att ni kommer ihåg mig, ni kände mig som Merete och jag bodde på Stockholms Katthem i ett år eller så.
Det har varit strax ett år sen jag flyttade till mitt nya hem. Jag tänkte höra av mig och berätta hur jag har det nu hemma. Det är galenskap! Dessa människor är helt galna ... i mig. Jag får mycket uppmärksamhet, de sjunger åt mig sånger de hittade på speciellt för mig. Så höga krav hade jag inte, men de verkar gilla det ... De pratar mycket till mig.
Annars mina människor lär sig ganska snabbt. Det tog nästan en vecka dock för dem att förstå att jag ville inte ha torr mat till middag längre. Efter ett par månader i mitt nya hem, jag tyckte det var dags för lite förändring i menyn så jag bantade i ca 4 dagar tills de förstod att för mig det är bara Pussi påsarna som gäller och inget annat. På morgonen, får jag fortfarande torr mat köpt på djuraffären men på kvällarna får jag mumsiga Pussi påsar, de i gelé inte i sås ... sås = blä. De försökte väl ge mig nån annan blötmat, från veterinären eller djuraffären, blä, det är bara Pussi som jag gillar, en påse varje middag som jag njuter av långsamt, lite åt gången till sent på natten.
Ibland får jag godis, det kan vara rätt gott, men en bit räcker. Det händer att de ger mig fler men då struntar jag i dem. Ibland får jag till och med smaka på deras mat. Generellt sätt är jag inte så förtjust i mat, men ibland luktar det gott från deras tallrik. Det jag gör då är att jag stirrar på dem och när de tittar på mig slickar jag mig i läpparna. Matte, hon brukar komma till mig med ett par bitar av det de äter. En bit räcker gott och väl så jag måste be henne att ta bort den biten som kvar från mitt ställe. Jag tittar på henne och på matbiten som är kvar, på henne och på matbiten igen ... eller om hon gav mig matbitarna då jag ligger på köksstolen, jag knuffar bort med tassen eller svansen lite diskret det jag vill inte ha från stolen och låtsas att jag sover.
Jag gillar ordning och reda, min låda ska rengöras varje dag så snart Matte kommer hem. Ibland tror hon att hon får vila en stund på soffan först, då går jag till lådan minst 5 gånger och jamar lite i badrummet sen går runt soffan och stirrar på henne tills hon förstår att hon får vila efter hon tagit hand om min låda. Det gäller att ha rätt prioriteringar.
De köpte massa grejer till mig: en kattsäng, ett kloträd som de sprayade med Feliway .... som om jag brydde mig i sånt, pfff, jag är rätt nöjd med dörrmattan. Sen gillar jag mitt gömställe i Tv-möbeln, eller det finns också kökstolen längst mot väggen vid matbordet som är ett underbart vakttorn ... där man kan somna lite också. Soffan fungerar bra också, det är rätt mysigt att rulla och ligga på soffan faktiskt.
Det jag gillar bäst är att leka med mina "squeaky" möss! Jag har 2 såna, och massa andra leksaker som är inte lika så roliga som de 2 mössen. Problemet är att de hamnar ofta under soffan och då behöver jag lite hjälp från mina människor, så jag ropar på dem ... Det brukar vara Husse som
hjälper med det. Han är leksaksansvarig i hemmet, tror jag. I alla fall, han hjälper mig med det oavsett hur mycket klockan är, det är 24/7 tjänst. Det är grymt bra, det! Stoppar jag mössen under soffan med flit??? Nää, inte jag ... inte min stil :P
Mina människor verkar inte uppskatta när jag kissar på soffan. De sprayar med Urin-off, men så länge att de inte förstår det jag försöker säga kommer jag att fortsätta kissa mellan den 2e och 3e sittkudden på soffan periodvist.
Jag deltar i hushållets aktiviteter. När larmklockan ringer på morgonen går jag och hämtar mina människor i sovrummet, miew, miew det är dags att stiga upp. Det vore dumt att de skulle försova sig. Ibland låtsas dem inte höra klockan och t.o.m mig ... så jag måste höja rösten och då stiger de upp!! Och jag springer till min stol i köket, eller till soffan där jag somnar medan de gör sig i ordning.
Jag har koll att de lämnar huset till jobbet, jag sitter bredvid dörren och se till att både av dem ger sig iväg. Sen har jag hela lägenheten bara för mig MOOOAAAAH, lycka!!! Då är det fest med mössen. Jag springer så snabbt jag kan i hallen så att mattan blir snett. Sen vilar jag på soffan.
På kvällarna, uppskattar jag kolla på en bra film med dem på soffan, på resonabelt avstånd dock. Soffan är tillräckligt stor så att jag får sitta i hörnet medan de sitter i mitten. TV:n är spännande! Det händer massa grejer!
Ibland får mina människor konstiga idéer, de tror att de får klappa mig ...då fräser jag STOP! Bort med tassarna!! MIG FÅR INGEN RÖRA. Got it?! De får komma så nära mig som de vill, de får prata till mig och ta bilder på mig men ingen får röra mig. Matte och husse säger att jag missar nåt ... det tvivlar jag på. De brukar säga: "kom Fifi, du ska få kram" Svar: nej och jag brukar titta bort och gå min väg. Det spelar ingen roll om de säger att jag är världens sötaste kitty.
Det är snart dags för mina årliga vacciner, Matte kommer att vilja ta tag i mig som förra året. Det fruktar jag som värst ... hon kommer att få springa, jag tänker inte göra det lätt för henne.
Matte skulle vilja att jag får träffa en kattbeteendespecialist som skulle hjälpa mig att lita mer på mina människor och låta dem klappa mig och ta hand om mig. Hon sökte info på nätet, men det är inte alltid lätt att hitta nån som är bra utan rekommendation. Har ni tips om just detta är ni välkomna att kontakta Matte.
Varma hälsningar till alla kississar på kathemmet och till den trevliga personalen. Ha det så bra!
Med vänliga hälsningar,
Hélène Martinez, Johan Mattisson och Merete, aka Lady Fiona Von Der Schatten, aka Fifi