Här kommer en hälsning från Tontos: Raketen - Höjdhopparkatten - Den Vilde Jamaren
Den 13 juni fick min älskade katt Liva somna in. Det gjorde så ont att mista henne att jag knappt ville vara hemma när hon inte längre fanns där.
Tre månader senare flyttade Tontos hem till mig och fyllde lägenheten med hemtrevnad och glädje. Han började med att utforska hela lägenheten och följde mig från rum till rum - så pratsam och trevlig. På natten låg han bredvid mig och jamade ungefär var tjugonde minut och ville bli klappad. Ett par- tre gånger var han uppe och jamade och jag gick då en tur med honom runt lägenheten, innan vi gick och lade oss igen. Det blev knappt någon sömn den första natten, för jag ville att han skulle känna sig trygg och älskad. Först den fjärde natten sov han en hel natt.
Den första tiden följde han efter mig överallt, strök sig mot mig, spann och jamade. Han verkade inte få nog av uppmärksamhet. Den fjärde dagen blev det en vild fart på kisse. Han for runt som en raket i lägenheten, högljutt jamande. Från vardagsrummet, ut i hallen, in i sovrummet, ut genom fönstret till den innätade balkongen och in genom balkongdörren till vardagsrummet och vidare. Jag var helt förbluffad. Enligt bekrivningen var Tontos en katt som gillade att ta det lugnt och ligga och mysa. Här for han omkring i raketfart! Ibland hoppade han rätt upp i luften från liggande ställning och rusade iväg, glatt jamande. Han sov inte alls om dagarna den första tiden, utan ville bara leka. Jag sprang före med ett snöre med en kattleksak och han jagade efter. Kisse verkade helt lycklig och ropade högljutt på mig när jag satte mig ner en stund för att äta.
Efter ungefär en månad började han ta det lugnare och sova en del om dagarna. Han tycker fortfarande om att leka och rusar runt och jamar lite då och då. Han har mycket stort behov av uppmärksamhet och närhet och han är en väldigt pratsam katt och ofta rätt högröstad och gapig. Speciellt när jag håller på med matlagning. För några dagar sedan letade jag efter honom i sovrummet, när han plötsligt kom farande från ovan och landade med en duns på sängen och höll på att skrämma vettet ur mig. På något sätt hade han lyckats ta sig högst upp på hörnbokhyllan och suttit precis under taket.
I januari tog jag med honom till veterinären för Seniorkontroll. Han fick så mycket beröm av veterinären. Hon häpnade över hur ungdomlig han var och så fin i pälsen. Hon hade svårt att tro att han är född 2000. Alla provsvaren var också mycket bra.
Jag älskar mitt lilla randiga solsken och hoppas få göra livet gott och behagligt för honom under många år.
Marie