Hej, det är jag Sumo (f.d Loffe), som vill berätta om mitt nya liv. Jag har nu varit i mitt nya hem två veckor och so far so good. I slutet av mars, blev jag instoppad i en låda och blev bortförd från Katthemmet. Hamnade på ett konstigt ställe och blev avstjälpt rakt ner i en kattlåda. Så förnedrande!
Medan jag satt i lådan och begrundade mitt öde, satt min nya familj och katthemspersonalen i köket och diskuterade mig. Tog då tillfället i akt att förflytta mig till övervåningen. Hittade en stor säng, som jag genast tog i besittning.
Ytterdörren stängs, och jag inser att nu är jag ensam med min nya familj. Sedan hör jag hur matte och lillmatte diskuterar vad jag skall heta. Här börjar det gå snett. Olika namn av varierande förnedringsgrad kommer på tal. Hallå, jag är en hankatt i mina bästa år. Jag kan inte heta Chin, Smörblomma eller Neko. De enas till slut om Sumo. Va? Vad är det för namn? Undrar om det har något med min något runda mage att göra? Äh, de får kalla mig vad de vill, bara jag får mat. Hade från början bestämt mig för att vara sur och vresig, inte bli klappad på minst en månad. Efter några timmar inser jag att lillmatte verkligen vill ha mig, och gör allt för att jag skall trivas. Suck! Ja, jag offrar mig och sover i hennes säng första natten, men jag spinner inte.
Min första riktiga dag i nya hemmet är lugn och skön. Familjen är i skolan och på jobbet, och jag kan utforska mitt nya revir. Äter lite mat, testar kattlådan, ligger in mig på olika ställen. Sedan kommer alla hem. De fjäskar och håller på, men jag är ståndaktig och visar med bestämdhet, att jag inte är nöjd med situationen. Efter middagen sitter familjen i soffan och tittar på TV. Hmmmmm, de verkar ha ganska mysigt utan mig. Så kan vi inte ha det. Bestämmer mig för att på nåder göra dem sällskap. Hoppar upp i soffan och ser till att jag får plats. Låter dem klappa mig lite, men markerar då det blir för närgånget. Blir lite sömnig, och glömmer bort mig helt när lillmatte klappar, kliar och daltar, och börjar spinna. Blir först helt förskräckt, så var ju inte planen, men kapitulerar och fortsätter att spinna. Det är ju ganska mysigt att vara mätt, varm och älskad, men jag tänker absolut inte ligga i knä.
Dagarna går och jag börjar vänja mig vid min nya flock. Sover hos lillmatte, men gör då och då en visit i stora sovrummet. Måste ju ha koll på hela flocken. Nu har det gått en och en halv vecka, och vi ligger i soffan och gosar, lillmatte och jag. Helt plötsligt, fattar inte hur det går till, ligger jag i hennes knä. Hur kom jag hit? Jag skulle ju inte.......
Hur som, nu har jag förgyllt tillvaron för min nya flock i två veckor, och jag måste säga att det kan nog bli riktigt bra. Måste jobba lite mer på att uppfostra dem, men på det hela taget är jag nöjd. Ska bara få dem att sluta borsta mig i tid och otid, ge mig fler räkor, samt sluta tala med töntröster.
Varma och mätta hälsningar,
Sumo