Hej alla! Här kommer en liten uppdatering gällande Morley! Nu har det gått ungefär 2,5 år sedan jag fick hem en liten, rädd sjukling som jag skulle vara fostermatte åt ett tag. Första tiden skulle han både ha näsdroppar och ögondroppar då han hade både det ena och det andra när han kom till mig. "Hur ska det här gå??" tänkte jag. Katter som både är känsliga när det gäller sina ögon och sin nos! Till en början var det en kamp här hemma då Morley endast höll sig under soffan och vägrade komma fram under dagarna. Klappa fick jag om jag också halvt tog mig in under soffan, men inte mer än så. Fick jag väl fram honom så var han livrädd och ville för allt i världen varken få något droppat i ögonen eller i nosen! Jag vet att jag ringde Katthemmet och frågade vad jag skulle göra! Trodde ju nästan han skulle få hjärtsnurp en vacker dag eftersom han var så pass rädd! Jag kommer inte riktigt ihåg vem jag pratade med men det ändrade allt. Hon jag pratade med sa att jag skulle vara envis och fortsätta med medicinerna eftersom Morley med tiden skulle märka att han mådde bättre trots den tortyr jag utsatte honom för, vilket skulle få honom att ändra uppfattning om mig till slut.
Det tog inte många veckor innan den lilla rädda sjukling blev en lite svans! Och då menar jag verkligen en svans! Han är nu med mig vart jag än är hemma, vad jag än gör (förutom när jag dammsuger ;p). Ligger han inte bredvid mig så ligger han på nån plats där han alltid ser mig. Duschar jag så sitter han på toalettstolen och pratar med mig och väntar till jag är klar. När jag kommer hem på kvällarna efter skolan eller jobbet så är han så kan han bli så glad att när jag bär honom så håller han i mig riktigt ordentligt runt halsen och buffar på mig, gärna i örat eller i ansiktet. Även fast han är ca 6-7 år så leker ha precis som en kattunge. Alla former av snören är det allra bästa! Rätt ofta vaknar med snören i sängen då han gärna kommer springande upp i sängen på kvällarna med sina leksaker.
Tilläggas ska också att när Katthemmet meddelade mig om att de ev. ville flytta tillbaks honom eftersom han inte var såld än så kände jag att "Nä, han ska ingenstans! Han är ju redan så fäst vid mig och jag vid honom så nää han måste stanna!" och så blev det!
Morley älskar att vara ute på balkongen där han gärna tittar på duvorna i trädet på andra sidan gatan, bilar som åker förbi, människor på gatan osv. Allt är jätte intressant och man ser verkligen hur mycket han älskar att vara ute! Därför har han allt mer fått vara ute på min familjs landställe, där han dock än så länge måste ha koppel när han är ute. Där får han också umgås med min familjs hund Talle. Dom fungerar jättebra ihop vilket är så otroligt kul att se! Från början var vi lite skeptiska då min hund är en jaktlabbe och som då lätt blir triggad av att andra djur rör sig. Nu när dem ses så slickar Talle mest på Morley som tycker det är lite lagom kul, speciellt sådär efter ungefär 10:e gången.... Han är dock snäll och gör aldrig nått motstånd. Några gånger har de försökt leka med varandra men de förstår inte riktigt varandra helt än så när den ena springer så springer den andra för den är rädd, sen byter de för den andra blir rädd! ;D
Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om hur mysig, rolig, gullig han är och hur mycket han har utvecklats från det att jag fick honom men tror nog det ja skrivit nu får räcka, för den här gången ;-)
Jag bifogar lite bilder så får ni se hur mysigt vi har det!
Hälsningar från Sofie och Morley