Tjenare katthemmet!
Laban, f.d. Eminem, här! Jag vill berätta hur det är med mig, och min kompis Lillan (f.d. Carlotta) förstås! Jag har förstått att ni som jobbar på mitt förra boende, där det fanns en massa andra katter, tycker om att höra hur det är med oss missar som inte längre bor kvar.
För drygt nio månader sen kom det ju två människor till mitt och Lillans rum, konstiga typer som försökte prata och göra sig till och allt möjligt. Nä, det sket vi i. Jag gjorde mig osynlig i mitt gosehus och syrran blängde surt. Ändå fattade dom inte, utan kom tillbaka igen och igen. Och sen puttade nån in oss i varsin liten bur rätt som det var och släppte av oss hemma hos dessa konstiga typer! Usch så oanständigt!
Första veckan var hemsk. Vi slog läger under sängen, först efter midnatt smög vi ut för att nosa runt dessa nya jaktmarker. Mat och vatten fanns det framme, men det var inte till vår smak. En stor, konstig fyrbent sak låg och snarkade i ett hörn också. Vovven tror jag dom kallade den. Inte tyckte dom att våra namn passade heller, Eminem och Carlotta var för tuffa, hårda katter sa dom. Och så kallade dom oss fega! Inte konstigt att vi var lite griniga i början.
Efter ett par veckor fattade vi rutinen på dom här människorna och började genast anpassa dom efter våra behov. På natten sover dom, då har vi allt utrymme för oss själva och passar på att leka och busa. Sen när dom vaknar, då vill vi ha mat. Speciellt jag sitter och blänger till dom serverar mig det jag vill ha. Dom försökte minsann ge mig nån konstig mat i början, färsk mat som var bra för mig påstod dom, men nu har vi kompromissat (min matte är minsann envis hon också! Nästan lika mycket som jag). Så nu är jag nöjd. Om det inte går tillräckligt fort med maten säger syrran till, det tycker matten är lustigt. Vi tycker mest att hon är sävlig.
Om dagarna har vi stället för oss själva, då vilar vi ut. Det är jobbigt att sköta dessa människor, för att inte tala om den där hunden, det ska ni veta! Dom har i alla fall varit så snälla att skaffa ett inomhusträd till oss, det gillar syrran. Hon ligger helst i sin korg högst upp och snusar högt. Själv föredrar jag sängen, den är stor och mjuk. Om dom inte har glömt nån garderob öppen förstås (dom är slarviga dom här människorna också!), då smiter vi upp ett par våningar, helst på någon nytvättad handduk eller så. Men man får passa sig och inte slumra till alltför länge, hussen kan stänga till utan att titta efter oss först!
Kvällen är ändå min favoritstund på dagen, då tar matten fram godisburken och så kastar hon bitar till mig. Då blir jag så glad och stollig att jag tillåter henne att klappa lite på mig, och då blir hon så lycklig! Tänk, vad man kan glädja någon! Nu på sista tiden har jag faktiskt stannat en stund, det är ju ändå ganska mysigt där i sängen när matte klappar och pratar med mig. Jag spinner tillbaka och gör mitt bästa för att förse lakanet med så många hål som möjligt efter mina klor när jag ligger där och trampar. Ibland kommer syrran också. Hon stannar i och för sig helst på mattan nedanför, men ibland kommer hon upp och smakar på mitt godis. När matte släcker så hoppar jag alltid ned för att vara på den säkra sidan liksom, men Lillan stannar ibland. Hon har berättat att det är varmt och mysigt att sova mot mattens ben, men jag tror henne inte riktigt… Vi får väl se i framtiden.
I våras byggde husse en balkongdörr till oss, det var den bästa presenten vi fått hittills! Nu har vi bio varje dag och det alltid någon spännande film som visas där på balkongen. Vår favorit är nog Svalorna, den visar dom ofta. Lillan brukar prata med svalorna, men jag följer dom mest med blicken och räknar på en plan hur jag ska komma åt dom. Ibland visar dom nattbio också, och har man tur kommer det en eller annan mygga in i salongen till oss. Den blir inte långlivad!
För ett tag sen hade dom en läskig tant på besök, inte ens vovven gillade henne. Dom kallade henne för Veterinären och hon fick tag på syrran! Så hemskt, stack henne med en nål. Usch. Det ville inte jag vara med om, så jag gömde mig bakom köksskåpen. Jag var så nöjd att jag kom undan, men dom där människorna lurade mig faktiskt. Häromveckan tog dom med mig till en annan tant, och där blev jag också stucken! Fy, sen var jag lite sur på dom. Matte säger att det är för att vi ska åka på äventyr i höst, tydligen till något dom kallar Tyskland. Jag vet inte vad det ska vara bra för egentligen, men jag vill nog ändå följa med. I alla fall om dom tar med godisburken.
Vi har ju redan varit på ett äventyr i påskas. Då åkte vi till mattes mamma och pappa på landet. Där fanns jättestora fönster, möss i taket och heltäckningsmatta att vässa klorna på. Det var ganska behagligt faktiskt och vi ville stanna lite längre, speciellt Lillan var missnöjd att hon inte fångat musen. Så hon vägrade gå in i sin bur. Då blev matte ledsen och efter tag gav Lillan med sig.
Matten och hussen är nog lite bättre än vi först trodde, fast dom beter sig underligt ibland. Om ytterligare nåt år har vi kanske fått bättre pli på dom. Det får Lillan berätta om hur det har gått. Nu är jag helt slut, dags att vila i min röda favoritfåtölj.
Mjau på er från Laban med kompisen Lillan. Jag skickar med några bilder på oss också, så att ni kan vara säkra på att vi mår fint! Vi myser mycket tillsammans som ni kan se. Just ja, jag skulle hälsa från matte och husse att dom är störtnöjda med vilka härliga katter dom fick! Det fatta man ju!