Hej allihopa,
Vi tänkte skicka ett mejl om Miras framsteg här i huset. När vi träffade henne första gångerna var hon väldigt reserverad, hon accepterade att man klappade henne men det var inget hon njöt av. Nu är det däremot andra bullar, trots att hon är minst av våra tre katter så är hon den som tar störst plats, hon styr och ställer med hela hushållet och sker det inte på Miras vis kan hon sitta och sura i timmar efter. På morgonen kommer hon glatt och hälsar så fort hon hör att man gått upp och är det LAG på att man ska klappa henne och ge henne frukostskinka. Måste man nu först gå på toa innan detta hinns med sitter det en svart liten misse utanför dörren och väntar tålmodigt tills man kommer ut igen. Självklart har hon sina två stora vita livvakter (våra två andra katter) efter sig på morgontimmarna, då Lotus och Sture är döva lyder de Miras minsta vink ifall hon nu hör att kylskåpet öppnas. De är alla bästa kompisar, Lotus har axlat rollen som mysfarbror medans Sture leker med henne, ett prima upplägg enligt Mira då Lotus är lite för stor för att leka med.
Hon vill helst vara med överallt och följer en ofta från rum till rum och vill hon bli klappad visar hon det tydligt, klappa är för övrigt något man helst ska göra hela tiden! Finns det något mysigare? Vi försöker nu att vänja henne vid sele så hon kan få vara ute lite mer, detta hade dock damen lite åsikter om, att vara kopplad gjorde henne surig och hon låg och tryckte under soffan i någon timme. Man måste helt enkelt låta allt vara på Miras villkor, eller i alla fall få henne att tro att det är på hennes villkor!
Hoppas ni alla på katthemmet har det bra!