En liten solskenshistoria i det kommande höstmörkret. Vår äldsta katt kom till oss, den sista av de två riktiga vintrar vi haft de senaste åren. Okänd ålder redan då. Kan det va 5-6 år sedan. Som skjul/kallgarage ser ut på landet så innehåller dom det mesta av vad man behöver och mycket mer av det man inte behöver också. När jag öppnade dörren för att hämta ut snöslungan såg jag något i ögonvrån som hände. Exakt vad såg jag inte. Men där det låg en fleecepläd såg det ut som något hade legat. Där va det varmt. När jag med ficklampa lyste under all bråte och motorcyklar såg man två stora och livrädda ögon som stirrade på mig. Det var en katt, som troligen aldrig haft kontakt med någon människa tidigare, någonsin.
Då tog hjärtat över handlingarna. Men hur skulle detta gå till? Man fick inte ha ögonkontakt med hen, (än så länge) då hen var livrädd och sprang och gömde sig så fort man tittade på hen. Men någon form av säng/hus måste ordnas. Jag har en termometer i skjulet som visade mellan 25 och 30 minusgrader på kvällarna. Att komma i närheten av hen var inte att tänka på i början. Jag började med en flyttkartong, med lite madrass i. Hen låg allt i den. Det kunde man se och känna. Men med kvicksilvret såpass långt ner kände jag mig tvungen att utveckla boendet. 4 cm frigolit införskaffades som lådan kläddes med runt om på insidan. Där även en trådlös termometer sattes i. Och en "farstulåda" ställdes utanför ingången. Nu kunde man inifrån tvsoffan se hur tempen var i katthuset. Lite för lågt tyckte jag.
Uppfinnarmössan togs på och vipps kom en ide'. En vattenvärmare till akvarium köptes in och ställdes i ett rör fyllt med sand som därefter fylles med vatten i lagom mängd för bästa värme återgivning. Nu hade vi en rädd hankatt (visade det sig att det var), med eget hus med elvärme. Men dricksvattnet frös. Uppfinnarmössan åkte på igen. En gammal After eight låda i plåt blev lösningen. I den monterade jag en vanlig lamparmatur med E14 sockel. Lådan fylldes med isolering och en alufolie som reflektor. En 15w lampa blev värmekällan. Sen va det bara på med locket och en platta med lagom värme för att inte dricksvattnet skulle frysa vid minus 30 grader var uppfunnen.
Hatten av för min sambo Ingela. Hon skötte socialiseringen. I ca en timme varje kväll hela vintern satt hon, som är av naturen är frusen och kall i lyckosamma försök att få katten Janzon, som blev "arbetsnamnet" på han, att få förtroende för människan. Sent om sider vart efter tiden gick fick hon till slut klappa honom. Jag själv fick en tur till lasarettet för stelkrampsspruta :-) Då kunde man känna den STORA tovan pälsen bestod av. Till "frisören" fick han komma när förtroendet för oss var såpass stort och vårsolen var såpass varm att rakning kunde genomföras.
Namnet Katten Janzon blev till Trisse Janzon och till slut Trisse. Han är nu VÄRLDENS GOASTE pisse, som vi är glada över att få bo hos. Och numera lyssnar han till det ärofyllda namnet, Trisse af Wilde von Silfverstjärna ;-) Endast det finaste namnet passar våran guldklimp. De e han som är på bilden.
Hur våran andra katt kom till oss är en annan historia. Men han heter Findus. Det är för att han, FIND US som man säger på engelska.
Ha en underbar höst och kram på er alla. Människor å djur.
Mvh Anders Torger Dals Långed