Hej kära katthemmet!
Tänk att det strax gått hela 5 månader sedan en väldigt blyg och försiktig grå herre äntligen fick följa med mig hem, efter en lång flirt på katthemmet under våren/sommaren när jag just hade blivit volontär.
Sedan Enki (fd
Smeg) kom med mig hem den där fredagskvällen har mycket hänt. Vi har flyttat, vi har jobbat på rädslor och gamla trauman, släppt de flesta av dem, lärt känna varandra ordentligt och kommit överens om att jo, det är vi till tidens slut. Enki har gjort en fantastisk resa från skygg man som sov under soffan via lekglad tokstolle till en riktig gospanter. Han har, nu när han slappnat av och blommat upp, visat sig vara en humoristisk filosof, en ömsint beskyddare, en trogen vän och klok diplomat.
Ingen är snällare är han!
Numera följer han mig överallt i lägenheten, vill vara nära hela tiden, älskar att bli klappad och kliad, leker flitigt både tillsammans med mig och på egen hand, sover tätt intill mig om natten och kommit på att det där med att pussas, det är riktigt mysigt. T om hålla tassen är trevligt. Han som tidigare tyckte det var läskigt att få tassarna vidrörda, planterar numera baktassarna i handen för lite massage och håller gärna om min hand när vi ska sova. Klippa klorna är dock strikt förbjudet.....
Enki har också gått från att oroligt "tuta" fram sitt jamande till att kvittra, och uppskattar långa samtal vid matlagningen (han hjälper gärna till hemma, speciellt med avsmakningen av diverse grönsaker, helst broccoli och ärtor) eller under nedvarvningen på kvällen.
För närvarande övar vi flitigt på saker som armhålsgrepp och lyft samt socialisering med fler människor i olika åldrar. Vi känner oss också för på området ligga-i-knät och anser för närvarande att rumpan upp och huvudet ner är det mest bekväma sättet att umgås (det är ju tryggare att backa upp i knät med baken först liksom).
Jag är så oerhört glad att hjärtat fick råda och att den omedelbara blixtförälskelse som drabbade mig första gången jag mötte Enki i maj, har fått växa till den fina vänskap vi delar idag.
Nu ser vi fram emot många lärorika, roliga och kärleksfulla år tillsammans.
Att adoptera en skyggis är verkligen en resa olik alla andra kattresor. Att följa någon genom rädslor och osäkerhet till trygghet och tillit är att bevittna ett riktigt mirakel, och resulterar i en fantastisk individ och en vacker vänskap. Det är ett privilegium att få se en själ blomma så och jag önskar innerligt att fler ville, vågade öppna sina hem för våra skygga vänner.
Det är en ömsesidig hjärteresa. Allt som behövs är tålamod och kärlek.
Fridsamma hälsningar från Enki och Tissi
(PS, följ oss gärna på Instagram där mannen numera har ett eget konto: @enki_gray)