Hej,
Här kommer äntligen en uppdatering om finaste
Santo. Han har varit en del av vår familj sedan augusti, men på något sätt känns det som om att han bott här i flera år.
Santo är en blyg och försiktig herre, men med en nyfikenhet som gång på gång får honom att utmana sig själv. Hans första veckor hos oss gömde han sig under köksbordet eller under skrivbordet och när han gick från ett rum till ett annat så tryckte han sin lilla kropp mot väggen för att inte dra någon uppmärksamhet till sig. Han var rädd och försiktig. Det har varit fantastiskt att se de framsteg han har gjort på den här tiden. Nu springer han inte genast undan när en människa går förbi, han kommer fram till dörren och hälsar när vi kommer hem och han umgås gärna med våra andra två katter.
Det tog ett tag innan Santo började leka. I början var det som om att han inte förstod hur man gör när man leker. Ofta satt han vid sidan av när Sverker och Dexter jagade laserpekare eller när de fångade kattleksaker med kattmynta. Sedan försökte Santo lite blygt att härma de andra katterna när han var ensam. Nu för tiden springer han glatt efter den röda laserpricken och när en ny kattleksak kommer fram är han med och leker.
Vi har lärt oss att det bästa Santo vet är hans filt som han ofta sover på, räkor och tonfisk. Han är gärna med och ser vad som händer här hemma, men på ett tryggt avstånd. Även om han gärna umgås med de andra katterna så behöver han få vara ifred och få vara social på sina egna villkor. Han är lite grann som tjuren Ferdinand och trivs bäst på sin filt eller i katt-trädet där han i lugn och ro kan observera vardagsrummet.
Santo kanske aldrig blir en gosig katt som vill bli klappad på och mysa i en människans famn. Faktum är att vi inte har kunnat klappa honom alls, men när han äter ur min hand får jag försiktigt stryka honom på kinden med min tumme. Det är helt otroligt fint, bara det.