Jarmo har inte ens hunnit vara här i en vecka men jag kände för att skriva en liten uppdatering iom att han var och är så älskad av så många!
Jarmo kommer nu självmant ut från under soffan när det serveras mat, även när jag sitter någon meter bort. Han leker mer än han gjorde när han kom hit och för en liten stund sen vågade han sig iväg ända ut till köket för att försöka sno till sig lite av Zingos mat, han tog dock till en snabb reträtt när jag kom in i köket för att istället ställa fram hans egen mat åt honom...
Jag är verkligen jätteglad över att ha Jarmo hos mig och det är så härligt att se hans dagliga framsteg som för många antagligen verkar väldigt små men som känns i hela bröstkorgen när man jämför med den stressade katt som stirrade på mig från hörnet allra längst in under sängen för några dagar sen. Vi har en lång väg kvar men han blir modigare och modigare för varje dag!
Zingo var skeptisk i början men har nu vant sig vid Jarmos närvaro och verkar ganska tillfreds med situationen. Bilden är den enda jag lyckats få på dem tillsammans och jag är så glad att de kommer så bra överens som de faktiskt gör.
Tack!