Den tioåriga kattflickan Lady hoppade ut från balkongen i Hammarby Sjöstad i juni och försvann. Ägarna letade överallt och lappade. Efter ett tag fick de se en bild på en död katt som såg ut som Lady. De var övertygade om att det var hon, och letade inte mer.
Mot slutet av mars i år promenerade min son Ronin utmed Hammarby Fabriksväg, och fick syn på en väldigt skygg liten sköldpaddsfärgad kisse som letade i soptunnor ungefär vid Nordin & Ölwing. En hemlös katt, tänkte han. Han försökte se vart den tog vägen, men den var för snabb. Varje gång han gick där, på väg till och från Klätterverket, tittade han efter henne. Så (Annandag Påsk, tror jag) fick han syn på henne och sprang efter, och såg henne smita in under en husgrund på Virkesvägen. Där stod en snustorr matskål, någon hade alltså brukat ställa fram mat där ibland. Ännu en indikation på hemlös katt. Han köpte mat och vatten åt henne.
På tisdagen (7/4) drog vi igång, Ronin och jag. Vi började med att gå runt och höra om någon kände till katten, har den ett hem? Ingen visste något om katten. På onsdagen letade vi runt, kröp omkring och så, för att se om eventuella små kattungar fanns. Hon är ju tjej och om man räddar en nybliven kattmamma dör ju ungarna utan henne, men inga tecken på ungar. Åkte på onsdagkvällen och hyrde en fälla från Stockholms Katthem och ställde ut den strax efter klockan åtta på kvällen.
Under natten, då vi bevakade fällan, tog vi många korta promenader i omgivningarna, kors och tvärs i Sjöstaden, för att hålla värmen. Hela tiden, nästan vart vi än gick, lyste den stora gula LUMA-skylten varmt mot oss. Ronin sa "Luma ska hon heta!". Vi visste ju inte då att hon redan hette Lady.
Han och jag vaktade på fällan hela natten, nästan, jag ville hem och sova vid halv-fyra-tiden, så vi stängde fällan, och åkte hem. Man får absolut inte lämna fällan obevakad länge i taget (man får inte fånga någon om man inte bevakar fällan, katten, eller vad man nu fångar, blir jätterädd). Ronin tog första tvärbanan vid femtiden och åkte tillbaka för att vakta fällan.
Vid halv-tolv avlöste jag honom, och fick sitta vid ett fikabord på lastkajen där. Det var en solig dag, torsdagen, men ändå litet kallt att sitta still trots solen, så jag åkte hem som hastigast för att hämta varmare kläder, dottern avlöste mig under tiden. Framåt kvällen såg jag den lilla katten smyga runt och fundera på hur hon skulle komma åt maten i fällan. Så till slut, kvart över åtta, tyckte jag mig se en skugga mörkare än de andra skuggorna vid öppningen av fällan. Satt blick stilla och då, efter drygt ett dygn av bevakning, hörde jag det underbara schla-bam-ljudet. Kollade att det var rätt katt, eller ens en katt, förresten, ringde maken och sa "Du kan hämta OSS nu!".
Vi var alla helt övertygade om att vi hade fångat en vildkatt, men efter några timmar lyckades Ronin charma henne, och hon visade sig vara världens gosigaste kisse. På fredagen fick vi tid hos veterinären för att ytterligare försäkra oss om att hon verkligen inte fött barn nyligen, och för att ta reda på om hon var chippad, öronmärkt var hon ju inte.
Efter det började vi försöka få tag på Ladys ägare (vi trodde ju att det kunde vara hon), men vi fick inget svar, ägarna trodde sig ju veta att hon inte levde längre. När vi inte fick något napp, anmälde vi henne upphittad till Polisen, samt annonserade på Stockholms Katthems hemsida, på upphittat.se och på blocket, där Sjöstadsbladet hittade annonsen och började dela, och också ringa ägarna. I mitten av veckan fick vi kontakt med dem, väldigt tveksamt, det kan ju ändå inte vara Lady, tänkte de, men kanske ändå... I lördags (18/4) kom de hit och bekräftade, det ÄR hon! Fantastiskt! Först bestämde de att hon skulle bo kvar hos oss, vi bor i villa med inhägnad tomt, och de bor i lägenhet, men efter ett par dar ångrade sig matten och ville ha tillbaka sin kisse, och kom och hämtade henne.
Tio månader på luffen, tillbaka hos sin matte nu :)
Skickar med bilder på Lady hemma i soffan hos oss, samt bilder på stället där vi räddade henne, hennes husgrund och plåtskjulet hon bodde inuti isoleringen i.
Vänliga hälsningar
Miccie Fredricson