Hej alla på katthemmet!
Mira (fd
Tauriel) här. Den 8 april har Mira bott i mitt nya hem i precis ett år, vi trodde vi skulle få hem en liten blygis som inte ville komma fram under soffan på flera veckor, tji fick vi! Första dagen tyckte vi det var lugnast att hon endast skulle få hälsa på våra nuvarande katter lite smått, en massa fräs och uppburrning från dem blev det, Mira sprang direkt och gömde sig så vi tog ut Sture och Lotus (våra två andra katter) för att hon skulle få känna sig lite välkommen. Hon låg och tryckte i sin lilla koja i någon timme innan hon kom ut och inspekterade vardagsrummet, ALLA höll andan för att vi inte ville skrämma henne, hon strök omkring och nosade lite innan hon kvickt sprang tillbaka för att söka skydd i sitt bo. Jag bestämde mig för att sova i soffan med Mira alla nätter så hon inte skulle känna sig ensam och det tog inte många timmar innan det hoppade upp en liten katt på huvudkudden och frågande kollade på mig: "Vad gör du här?? Det här är jag inte van vid?? VEM ÄR DU?"
Efter ytterligare en natt så sov hon bredvid mig och trängdes i soffan, det var ju mycket mysigare med kroppsvärmen än den ynkliga filten i kojan! Men på morgonen när folk gick upp sprang hon kvickt tillbaka till sin koja, de andra personerna kanske inte är lika snälla tänkte hon nog.
Vi fortsatte introducera Mira till Sture och Lotus och tillslut struntade Lotus fullständigt i att Mira var där, hon var inte så farlig ändå! Ingen var lyckligare än Mira som hade en katt att klänga på och ingen var mer olycklig än Lotus som ständigt hade en svart illbatting på sig; "VEMS idé var detta!?" Men snäll som gammelfarbrorn är stod han ut med det, Sture däremot var livrädd för henne i ytterligare någon vecka. Efter 5 dagar släppte vi tillslut ut Mira i resten av lägenheten under sträng bevakning av Sture som var henne tätt i hälarna, uppburrad och redo för flykt. Ytterst spännande enligt lilla fröken! Sedan dess har det rullat på, men så länge jag sov på soffan (i 2 månader) så låg det alltid en katt på mig, tillomed Sture kom upp på nätterna och ville ligga och mysa (vilket han aldrig gjort innan Mira kom in i bilden!)
Nu, ett år senare sitter fortfarande Lotus och stirrar bittert på oss:
"Hon är jobbig mamma.. jag får inte vara ifred!" men trots det vill han hemskt gärna ligga bredvid henne och mysa och när han är på lekhumör springer det rundor i lägenheten. Sture tycker hon är rolig han med, men det där med att hon ständigt ska ligga på en tycker även han är lite irriterande och det ständiga strykandet mot honom är ytterst onödigt, kroppskontakt är BLÄ! Men allt som ofta hittar men de tre sovandes i en klump med en fruktansvärt nöjd Mira i mitten, man kan nästan se leendet på hennes läppar.
För oss tvåbentingar har hon snabbt snott våra hjärtan, varje morgon kommer hon och hälsar, även när man kommer hem så är hon snabbare fram och hälsar en välkommen än hunden är. Hennes personlighet är fantastisk, av de tre katterna så är det hon som tar mest plats trots att hon är hälften så stor som de andra två, dag 5 här hemma bestämde hon sig för att hon ägde lägenheten så det är bara för oss att lyda det prinsessan befaller. Står hon vid kylskåpet så är det skinka som gäller och oavsett hur irriterade det är med en katt som fäller krokben (medvetet är att tillägga) för att det är för lite mat i matskålen, så älskar vi henne till skyarna. Då fort hon kvittrar smälter våra hjärtan, för det där med att jama har hon ännu inte riktigt fått kläm på.
Främlingar är fortfarande läskigt, det krävs att folk hälsar på några gånger innan hon låter dem klappa henne, även stora vinterjackor är farliga har vi märkt, så fort någon av oss har en vinterjacka på oss spärras ögonen upp och hon springer och gömmer sig. Vi antar att någon inte varit allt för snäll mot henne vilket skär i hjärtat. Denna underbara katt kan man inte annat än älska och att någon varit elak mot henne är hemskt att tänka på.
Hoppas ni alla har det bra och en försenad Glad Påsk på er!!
/Míra med familj