Hej!
Katniss kom hem till mig 1 november 2014, hon hade då bott på Stockholms katthem i ca 2 år. Vilken liten tjej! Om man jämförde med hennes nya kompis Lillebror, en stor Norsk skogskattshane på 8,2 kg. De första två månaderna bodde hon under sängen. Och kom bara fram på nätterna. Det gick sakta framåt, till slut kom Katniss fram på kvällarna när jag satt i soffan och tittade på tv. Katniss förälskade sig i Lillebror och det verkade som om han tyckte att: Ok, du får väl hänga med mig bara för att jag är så snygg. Han var lite nonchalant, kort sagt en charmig drummel! Tyvärr så blev deras tid tillsammans ganska kort. Lillebror har under flera år gått på Metacam, en smärtstillande medicin, för sina rörliga knäleder. Den gjorde så att njurvärdena inte vara helt perfekta. Han började på våren 2015 tappa i vikt, fick njursvikt och dessutom en svår urinvägsinfektion. Katniss tog hand om honom och låg bredvid honom. Lillebror gick till de sälla tassemarkerna 22 april.
Katniss gick inte och letade efter Lillebror, men det märktes att hon saknade honom. Hon blev mer tillbakadragen. Jag funderade över vilket som var bäst för Katniss, en ny kompis eller om hon skulle klara av att vara ensam. Men eftersom jag är hemifrån mer än 10 timmar när jobbar, så kändes det att skulle vara bättre för Katniss att få sällskap. Jag tog kontakt med Kattstallet i Råcksta (Vällingby) där hade dom en 13 årig hane, Kent. Jag var tveksam eftersom han var så pass gammal. Jag fick ett avtal som akuthem, för att testa. Rasmus fr Kattstallet ringde mig dagen innan jag skulle få hem Kent. Han berättade att dom hade varit tvungna att avliva Kent, han hade fått något med ett öga som skulle ha behövt opereras. Och att han inte skulle klara av att sövas/opereras. Tråkigt att han aldrig fick chansen att få ett hem.
Jag fick tips om en annan pojke, Babes (jodå det stämmer han heter så) han var en framåt kille. Men det visade sig att han inte gick så bra ihop med Katniss. Babes (eller Nisse som jag döpte honom till) var inte snäll mot henne, han var elak och jagade henne så fort hon visade sig. Så jag fick till slut lämna tillbaka honom, för Katniss blev väldigt stressad. Efter ett tag så fick jag tips om en ny kompis, Pepsi. Hon och hennes bror hade hittats ute på Värmdö. När jag hälsade på henne, så bodde dom i kattungerummet. Pepsi hade placerat sig högt uppe i ett "krypin" på en klösställning. För att kunna titta på henne så var jag tvungen att ställa mig på en stol. Hon var svart och tittade på mig "under lugg". Det gick inte att få henne att med på att leka med en vippa. Efter nästan alla de obligatoriska besöken, så bröt det ut en parasit infektion bland en kull kattungar. Inget farligt. Men eftersom jag hade en katt hemma så kunde jag inte få hem Pepsi = (Lisa som jag döpte henne till) förrän de hade fått ett bajs prov. Besked att det kunde ta tid, och att det skulle ta ytterligare tid innan provsvaret kom. Jag hälsade på henne eller midsommar, då hade min semester börjat. Jag fick då reda på att provsvaret hade precis kommit och Lisa hade inte någon smitta. Hon var inne på veterinärkoll, jag kunde ta hem henne direkt! Eftersom jag bor i Tumba och inte har bil, så kändes det lite jobbigt att behöva ta med Lisa på en lång färd med tunnelbana, pendeltåg och buss. Jag tog en taxi...
Lisa är som Katniss en skyggis, men eftersom hon är bara drygt ett år, så kanske det kommer att gå fortare att hon ska bli klappbar. Katniss är fortfarande försiktig, hon kan nosa på min hand. Men det går inte att klappa henne. Katniss ville snart få igång Lisa, häng med och busa! I början så sprang Lisa iväg och gömde sig. Men nu är det full fart både morgon, kväll och natt! Jag är så glad att Katniss har hittat sin hjärte vän! Man kan se att hon trivs med livet när hon ligger och sover bredvid kompisen Lisa..
Hälsningar,
Katniss , Lisa och Pia
Ps. Lisa sitter till vänster och Katniss till höger. Katniss i sovkorgen.