Hejsan.
Söndagen den 26/9 rymde min katt från hemmet på Gaveliusgatan. Klockan var runt 10.30 när Freja (fd Wigwam) försvann ur min synvinkel och jag följde efter ut och ropade och lockade som bara den men ingen katt. Ledsen, förtvivlad och bönande till Gud letade jag igenom närområdet med jämna mellanrum. Ringde till polis, Djur-Id, katthemmet och föräldrar samt skrev på Facebook att min raring till katt hade sprungit bort. Senare på eftermiddagen rasslade jag med matskålen på husets baksida. Jag satt ner vid syrenbuskaget och lockade och rasslade. Då dök Freja upp, men ville inte komma fram. Ett misslyckat försök att fånga henne gjorde det hela svårare att få henne att komma nära. Det var inte förrän på natten vid 3-tiden som jag gjorde ett sista försök. Jag var nyfiken på om hon hade ätit av maten som jag hade lämnat åt henne vid buskarna. Då får jag se ett par lysande ögon i mörkret och mycket riktigt. Det var Freja. Jag tog skålen med mat och bytte ut den mot fräsch mat och började rassla skålen. Långsamt mot porten till hyreshuset gick jag med Freja i tveksamt släptåg. Nu står vi i den öppna porten. Med mycket is i magen och otroligt självkontroll tvingade jag mig att invänta rätt ögonblick att ta henne. Planen fungerade och Freja fräste, bet och klöste men jag släppte inte förrän porten hade åkt igen bakom oss. Efter att vi var instängda i trapphuset tog jag försiktigt upp Freja i famnen och bar lyckligt upp henne till lägenheten där hon fick mat och vatten. Sin toa använde hon efteråt.
Efter 45 minuter kom hon till min säng och vi gosade lite innan jag äntligen somnade in lite innan det var dags att gå till jobbet. Men 17 timmar hade gått innan hon var hemma igen och åtgärder har vidtagits så hon inte ska kunna rymma igen. Om det var med flit eller inte vet jag inte men det spelar ingen roll, precis som de värkande såren på mina händer inte spelar någon roll. För min lilla sötnos är hemma. Freja är äntligen hemma.
Ha det gott från Therese Lidgren,
Frejas överlyckliga matte.