Nu har
Jarmo bott hos mig och Zingo i snart ett år och han känns sen länge som ett självklart inslag i vår lilla familj. Vi har haft våra svåra perioder, som när hans tandvård krävde enormt mycket av både mig och honom, men vi tog oss igenom det och nu är han modigare än någonsin!
Han makar sig långsamt närmre och närmre, nu lägger han sig ibland och sover i säng eller soffa även när jag själv sitter där (när jag inte sitter där är han där väldigt ofta) och även om han fortfarande väser en hel del så har det ändå minskat väsentligt sen han först kom hem till oss. Överlag så verkar Jarmo vara en väldigt mycket tryggare katt nu än tidigare och ibland känns det som att han väser mest för sakens skull.
Jag tycker att det är en ynnest att få ta hand om Jarmo och han har verkligen tågat (och väst) sig rakt in i mitt hjärta, och av alla fantastiska kommentarer att döma så är det inte bara jag som tycker att han är väldigt speciell, något som självklart glädjer mig något enormt. Så jag vill även passa på att tacka för alla glada och fina kommentarer och peppande ord som vi har fått under det gångna året. det har varit väldigt fint och jag tror att Jarmo uppskattar det också, även om han kanske inte kan uttrycka det! :)
Med Vänlig Hälsning//
Hedvig, Zingo och Jarmo