Tjena, hej!
Eftersom jag bott hos min tvåbening i ett år tänkte jag lämna rapport:
I mitt nya hem fanns två parabolkatter, farbror Jussi, som var lite krasslig och min busbrorsa Ossie. ( lite trög, den snubben, han fräste och ylade i två dagar innan han hajade att vi kunde ha kattgalopper dygnet runt)
Eftersom Jussi var sjuk och kräsen serverades det KATTBUFFE!!! Visste inte att såna existerade. Total lycka. Två sorters torrfoder, tre sorters blötmat och skinka. Julafton varje dag, mitt lyckorus varade i sex månader, varje gång matte gick ut i köket rusade jag sjungande efter.
(Människoinlägg: Svante fes i två veckor efter den matchocken men värre blev det inte.
Svante är den mest avslappnade och självständiga katt jag haft. Trots att Ossie fräste och ylade så lät sig Svante inte rubbas, han tittade bara lugnt på kattdåren och tog en sväng runt honom. )
Jag gillar att ligga raklång på golvet men matte ylar om att jag ska vara med i soffgänget så ibland lyder jag och hoppar upp och turbogosar. På nätterna däremot vill jag bli kliad i timmar, brukar bita matte i nästippen tills hon skriker. Då garvar jag.
Vi i kattgänget har pli på henne, lyxig påsmat, tonfisk, skinka, orijen kattgodis, när vi är onöjda sätter vi oss på rad och glor tills hon fattar. Det funkar för att få fart på henne också.
Så, alla är snälla, jag är nöjd, men ni kan väl säga till henne att det är dags att flytta ut på landet. Jag är sjukt sugen på jaktliv.
God Jul på er allihop och lycka till med alla katter som passerar!
/ Svante (fd Deniz), Ossie och Mariette Parling, kattslav
PS. Som ni ser på en av bilderna har jag skaffat en hobby. När matte har besök är det alltid nån som sitter på muggen och vrålar för att hon har gömt alla toarullar😹😹😹