Hej.
Jag har haft Mishka (f.d.
Platina) hos mej i drygt två år nu. När jag ser henne nu så är det svårt att komma ihår det rädda lilla spöket jag hälsade på, på katthemmet. Jag lyckades efter mycket pockande få henne att "leka" (peta på vippan). Nu är hon alltid först fram när leksakerna åker fram och hon hoppar högt efter dem.
Hon är så mycket mer framåt än när jag fick hem henne. Förutom med hennes kompis Noisette, henne var Mishka från början tydlig med att de skulle bli bästisar och nu kan man ofta hitta dem tvättandes varandra.
I början fick vi tvåbeningar knappt röra vid henne. Nu kan man ha låååånga gossessioner med henne, så länge man håller sej på armslängs avstånd. Lite restriktiv är hon fortfarande. Och främmande människor är inte lika läskigt heller. Hade en barnfamilj på besök och när deras tvååring "satt" vid matbordet och snurrade på stolen så gick hon orädd fram och nosade på denne. Och när våra familjer varit över så har de alla sagt att hon är mycket mer framåt. Från ena besöket till det andra har hon gått från att ligga i klösträdet eller undet skrivbordet, till att vara framme, leka, rejsa och tillochmed låtit dem klappa henne.
Hon kommer nog aldrig bli en knäkatt (fast hon kan faktist ligga i våra knän om vi har en filt eller täcke över benen) men jag skaffade henne för att min andra katt skulle få sällskap. Hittade den perfekta kompisen åt henne. :)
Hälsningar:
Mishka, Noisette och Janna