Drygt 2,5 månader har gått sedan mina älskade rumskompisar flyttade in och vi trivs väldigt bra ihop!
Från början var tanken att jag skulle hålla sovrummet kattfritt, men redan första natten insisterade de båda på att få sova inne hos mig och jag kunde inte förmå mig att stänga dem ute. Sedan dess delar vi sovplats om nätterna och har det allmänt gosigt. Lucky är den som hörs och syns mest. Han följer efter mig så fort jag lämnar rummet, sover gärna i mitt knä, skriker om att bli upplyft, gosar, slickar och busar med tänder och klor. Venuz å andra sidan håller sig lugnare. Hon ligger gärna på något bord eller i sin egna grotta (en kartong täckt av en tröja), tittar ut genom fönstren och äter kattgräs. Hon gillar inte att bli upplyft eller sitta i mitt knä, men gosar gärna på egna villkor. När jag har besök håller de sig rätt lugna. Är det mina jämngamla kompisar som hälsar på så kan Lucky hälsa på dem medan Venuz hittar ett tryggt krypin att gömma sig i. När mina yngre småsyskon är hemma hos oss så håller båda katterna sig undan. Kanske har de upplevt någonting jobbigt barnrelaterad tidigare i livet?
Båda två älskar de spännande motordrivna små leksakerna som jag tar med hem ibland och som åker runt i cirklar. Dessa leksaker leks dock sönder väldigt fort, precis som tygmössen, en och annan högtalarsladd, dörrstopparen som blev kvarglömt på golvet, några krukväxter, min dammvippa... Tuggleksaken jag gav dem i rör de inte över huvud taget!
Syskonen busar mycket med varandra och jag hoppas att det är ömsesidigt, men kan märka av en del svartsjuka från Lucky så fort jag visar Venuz minsta uppmärksamhet. Då kommer han och skriker och visar tydligt att han också finns och vill bli klappad. Ibland jagar han bort henne från sängen och äter undantagslöst upp det sista av hennes blötmat. Jag brukar få hålla i honom tills Venuz har ätit klart. En hierarki är det helt klart, men då jag inte har sett något allvarligt problem dem emellan så håller jag mig lugn.
På bilden ser ni klätterträdet jag har investerat i åt dem och som fortfarande är under uppbyggnad och som de är väldigt förtjusta i. För tillfället lär de sig också att gå på samma toalett som jag. Vi har sett både framsteg och baksteg i denna process, men ser fram emot att slippa kattsanden för gott i framtiden!
Hemma pratar vi mycket med varandra - särskilt när jag kommer hem från jobbet. Då får jag öppna ytterdörren försiktigt eftersom det lätt dräller ut en rödhårig katt som troligen legat och sovit på hallmattan halva dagen. Förhoppningsvis är de glada över att se mig, men jag misstänker att de ibland också skäller på mig för att de fått vara själva i några timmar extra. Jag är dock noga med att ofta låta dem veta att jag älskar dem och att jag har saknat dem när jag har varit borta. Flera gånger händer det nämligen att jag sitter och kollar på bilder av dem i min telefon och bara vill hem och gosa på dem.
Ni kan följa mig och mina älsklingar på Instagramkontot @crazycatsilke där jag bara lägger upp kattrelevanta bilder.
Mjau och tack för att ni förde oss samman!
Hälsar Silke, Lucky & Venuz