Hej Katthemmet!
För drygt ett år sedan flyttade vår nya familjemedlem Madame hem till oss.
Det var en försiktig dam som kom; en missa som är lite känslig för förändringar och lite rädd för okända saker, okända upplevelser och människor hon inte känner.
Den första tiden i sitt nya hem tillbringade hon först bakom sängen innan hon tog några tass-steg och lade sig under ett sängbord. Vår andra katt Lace var nyfiken på den nya familjemedlemmen och gick förbi sängbordet då och då och tittade och väntade på att Madame skulle våga sig fram.
Madame tog tid på sig innan hon vågade sig fram och även sedan hon lämnat den trygga tillvaron under sängbordet, gömde/lade hon sig gärna under en fåtölj eller en soffa.
Vi lät henne få ta tid på sig och pratade med henne men lät henne ta tid på sig och tänkte att hon får komma till oss om och när hon vill. Vårt tålamod gav resultat för en vacker dag (nja, det var snarare en sen kväll) när jag satt vid datorn, kom hon fram till mig, tittade på mig och strök sig sedan mot mina ben!😍
Hon fann trygghet i kattkompisen Lace och de låg ofta och vilade och sov tillsammans.
Madame blir lite rädd/orolig av plötsliga ljud, alltför snabba rörelser och är rädd för människor som är klädda helt i svart och som dessutom har huva på sig. En bekant till oss ringde på en kväll och när Madame såg den svartklädde, huvförsedda människan, blev hon så rädd för honom att hon flydde ut genom ytterdörren!!!! Vi blev naturligtvis helt förtvivlade och väldigt oroliga!!! Även lilla Lace undrade vart hennes nya kompis tagit vägen och letade efter Madame. Det är lätt att bli handlingsförlamad av oron men vi gjorde så mycket vi kunde; vi var ute - främst vid skymning, natt och gryning - och letade efter henne och försökte locka fram henne genom att skramla med torrfoder, vi pratade med grannarna, satte upp lappar, anmälde henne försvunnen hos polisen, annonserade efter henne både i tidningar och på nätet.
Tack ännu en gång Katthemmet, för all hjälp med goda råd och uppmuntran i samband med att vår lilla Madame rymde. Det värmde och gav oss styrka och kraft att inte ge upp! Vi tog till oss de goda tips ni gav och det som slutligen lyckades var att sitta ner tysta länge, länge, länge och locka henne med lax. För - JAAA, hon är hemma hos oss igen!!!
Vi lyckades få syn på henne vid 22-tiden en kväll och efter idog väntan kom hon till slut fram till oss där vi satt stilla och pratade lite tyst med varandra emellanåt. Timmarna gick och ju mer klockan blev desto närmare oss vågade hon sig. Jag småpratade lite med henne och hon tittade på mig och vågade sig närmare och närmare innan hon vid 02-tiden kom fram och strök sig mot min hand!! Jag klappade henne lite försiktigt och lugnt, trots att jag bara ville lyfta upp henne och springa hem med henne, och fick till slut möjlighet att lyfta in henne i kattburen.
Vilken lycka det var att se henne hemma igen! Det var en mycket hungrig och törstig Madame som kom hem - hon sprang rakt mot mat- och vattenskålen; där hon åt och drack, åt och drack, innan hon somnade som en stock! Lilla Lace kom också till ro när Madame var hemma igen.
Det går inte med ord att beskriva hur lyckliga vi är att hon är hemma hos oss igen!
Efter sin rymning när hon tvingats klara sig på egen tass, gick det inte lång tid innan hon helt plötsligt hoppade upp i sängen - när vi låg där - och ville ligga nära, nära, nära oss. Ibland gärna på oss också.
Hon är gärna där vi är och sover mer än gärna hos oss i sängen. Att titta på TV är också kul. Även då ligger hon nära oss men händer det något spännande på TV:n springer hon fram och sätter framtassarna på skärmen.
Hon är en morgonpigg donna som säger till när det är dags för hennes frukost att serveras.
Hon börjar jama så smått vid 4:30 men om vi inte är tillräckligt snabba att servera damen, petar hon på oss med tassarna. Och det hjälper inte hur mycket man än har rullat in sig i täcket, en eller ett par tassar med ibland en liten vass klo, letar sig snabbt in under täcket för att vi inte ska somna om förrän maten är serverad. Naturligtvis går hon tillbaka till sängen när frukosten är avklarad, för då ska hon vila lite på maten.
Vilken glädje det är att få dela livet med detta lilla älskade busfrö!
Tack för att vi fick förtroendet att adoptera denna snälla och gosiga missa.
Många varma och tacksamma hälsningar till er alla - fyrbeningar och tvåbeningar - på Katthemmet från Madames matte och husse och nospussar från Madame