Vi har blivit gamlingar säger matte. Bott här i hela elva år, och det kanske har kommit några gråa hår kring nosen och några ålderskrämpor med tiden. Annars är vi pigga för att vara kring femton år alla tre, men det är klart, vi rejsar inte runt hela nätterna längre och schysstaste grejen är att hänga tillsammans, slumra i någon solfläck eller softa i mattes och husses knä. Livet är rätt okej så här, med ett lagom revir och balkong att gå ut och sniffa intressanta saker på. Betydligt bättre pang det här än de där ställena i skogen vi kom ifrån en gång i tiden.
Vilbert ser inget alls längre och har inte gjort på många år, men det fixar han med bravur så länge ingen ställer saker där de inte ska vara. Då stukar man morrisarna när man springer in i dem och det är inte cool alls. Jacek har nästan inga tänder kvar, och de andra fnissar lite åt honom när han slabbar med käket. Fast rollen som förste vaktkatt och inspektör av allt som görs kan ingen ta ifrån honom, trots avsaknaden av gaddar. Jaromir är sitt vanliga harhjärte-jag och har sina dagar när världen är läskig och det känns säkrast att gömma sig. Fast servicen på hotellet är så schysst att man får maten serverad i sitt krypin då.