Nu när den färgrika hösten har kommit till Sverige undrar jag om det inte är lite extra skönt att vara inomhuskatt, och inte behöva gömma sig för snålblåst och kyla, samt att maten har sin naturliga plats utan fighter och eventuella förluster. Det verkar iallafall som att Vigot tycker livet är rätt skönt på insidan om fönstret!
Den sista april fick jag äntligen ta med honom hem (hade längtat så mycket) och vi blev äntligen lite mer av en familj! <3 Det lilla nosfläckiga ansiktet dök rakt in under sängen vid hemkomsten och tyckte det var rätt plats, men bara något dygn. Sen fick under soffan tjäna som skydd. Men var gång en mjukmatsförpackning öppnades i köket kikade han fram och smög ut för ett skrovmål och sedan tillbaks in under soffan igen, så höll han på i två månader.. En dag när jag kom hem hade under soffan blivit i soffan, mitt i såklart, ingen plats för någon tvåbent varelse att trängas med. :) Vi har hittat en fin takt med varandra här hemma, vi gosar inte än, men jag ser hur han blir mer och mer trygg med min närvaro och faktiskt rätt ofta struntar i vad jag gör. :D
Vigot är förtjust i mat, och duktig att gå på sin låda, putsar pälsen ofta och busar med blomstänglar som blivit för långa, någon sladd som ligger i vägen eller sina egna råttor. Han sover och springer lite i sömnen och småsnarkar ganska ofta! Så söt och helt underbar! <3 Två gånger har vi klippt klorna då är han ju lite rädd men så snäll, ger mig tass efter tass motvilligt utan att rivas eller bitas, och efteråt inbillar jag mig att det nog är rätt skönt för honom att slippa klickljudet som om han gick i små klackskor. :) Ibland kommer han ut och möter mig när jag kommer hem, känns som ett fint välkomnande! Så fint att ha honom i mitt liv och här ska han stanna tills han far till katthimlen, min lilla snygging och sötnos!! <3<3
Tack för min lilla bärnstensfärgade guldklimp! <3Varm kram Alexandra.